Tattadaaa


Det där skulle föreställa en fanfar. I dag tog jag ledigt från jobbet, fick undsättning av en jättebra yogavikarie och drog i väg på en liten Road Trip till Trek i Halmstad. Trek mina vänner är ett världsberömt cykelmärke. Lite som Audi kanske. Jag är inte alls intresserad av bilar och äger ingen för den delen heller, men cyklar kan jag inte få nog av. Känner genuin kärlek för detta fenomenala ärkemiljövänliga fordon!


Inne i denna coola byggnad finns mycket spännande saker i stål, aluminium och karbon. Här har jag glädjen att träffa experten Oskar som visar mig de senaste värstingmodellerna och tar olika intressanta mått på mina fötter, axlar, ben och avtryck på sittben med en rolig liten platta. Cyklar måttanpassas alltid till sin förare.


Madone heter denna goding.


Och här har vi den Svarta Hingsten med den snabbaste geometrin.


Detta mina damer och herrar skall föreställa mina ben. Under lågsäsong. Till våren ska de dra tunga växlar i mången mil och fortsätta utan klagomål tills döden skiljer oss åt. Tack tack benen! Tack på förhand så länge det varar. Jag är er evigt tacksam.

God kväll mitt herrskap- tack för ordet.

Jona

vanlig måndags lovsång

Så var det vanlig tråkmåndag igen. Vi muntrar upp oss i Spinningsalen. Det är Snygge-Björn, som kör sammanbitet och stirrar ner i backen. Det är alltid lika glada och oförskämt pigga Ola med mysigt morgonrufs. Det är Henric längst fram med obefintligt underhudsfett, som småfryser förta tre minutrarna. Det är gourmetcyklisten Peter. Längst bak i klassen sitter starka Christer och hans bror och de stökar till stämningen och sprider oro som vanligt. Lite på kanten sitter en X-hockeyspelare och på andra sidan en X-fotbollspelare med grymma lår. Insprängt band tupparna har vi alla sega, starka, snabba, snygga kvinnor som sprider ljus och kärlek i församlingen. Tillställningen vänder snabbt från missär till hopp och tro i takt med att endorfinerna tränger sig ut ur porerna. Tack alla nämnda och onämnda för tre glädjerika mornar. Puss och god fortsättning önskar vi eder alla. Jona

en annandag

Försov mig kungligt. Därmed hanns det varken yogas eller mediteras i morse. Det känns otroligt konstigt att bege sig ut i världen utan meditation, som att lägga sig utan att borsta tänderna, fast skitigare. Ofräscht. Vi har våra ritualer, och det är fint när de fungerar, men man ska inte bli beroende och inbilla sig att världen går under när man missar. Efter den uteblivna meditationen var det dags att hålla spinning och salen var full av triatleter, cyklister, muskelbyggare, pensionärer, ungdomar och allehanda löst folk och fä från obygden. Ganska brokig församling, men med en gemensam längtan att svettas och brinna på annandagsmorgonen. Jag älskar dessa människor, mina vänner i träningsvärlden, en bekymmerslös värld. Några fula finska svordomar undslapp mig i stridens hetta och ekade ut i högtalarsystemet. Det är konsekvensen av utebliven meditation i kombination med adrenalin i kroppen. Det bildas ett gift i blodomloppet och man blir både lite småarg och instinktstyrd. Kyler ner mig med en istapp. Jag ber så mycket om ursäkt för att jag hädat.

God fortsättning – i morgon är en annan dag.

Jona

smeksamma vindar rullar in från Afrika

I Barbate vid Atlanten nu. Måndag morgon och jag vaknade både slö och seg. Det har snackats om att cykla till Gibraltar, typ 200km tur&retur, men jag lyckades övertala min eskort att dagens fokus skulle vara sol, fotografering och att kolla utsikten. Tack för det, vi fick en nimm rundag längs kusten åt ena hållet och sedan åt andra hållet. Varma sköna vindar rullar in från Afrika och jag måste nypa mig i skinnet flera gånger för att kontrollera att jag säkert är vaken. Aj! Jag konstaterar att jag är vaken och livs levande och lever ett liv där jag får möjligheten att följa mina drömmar. Rullar en stund och låter tankar och känslor ila, blir lite lätt gråtfärdig av tacksamhet inför allt vackert jag får uppleva. Sedan börjar jag längta efter nära och kära att dela upplevelsen med och då blir det lyckligtvis dags för fika. I Zahara stannar vi till. Kyparen bjuder på det bästa och kommer ut med självaste Alien på ett fat. Jag tar vackert seden dit jag kommer och smakar lite. Här växer inga grönsaker ändå, tänker jag, dessutom vill jag inte vara så rigid och färglös att jag inte kan gå över gränsen och låta en sliskig bläckfisk slinka ner ibland. Nu ska jag faktiskt runda av dagen med att ge mig ut och springa… har ett möte med solnedgången.

Snart hemma mina vänner. Varm kram från liten Jona