I morse ville jag aldrig sluta meditera. Flera gånger bestämde jag mig för att bara ta ”tre andetag till” och sedan ”komma tillbaka”, men ack vad svårt det var. Sinnet vill stanna inne i stillheten. Sen fick man sätta fart för att hinna med allt som ska hinnas av frukostbestyr och Santa Lucia innan spinningpass som ska hållas every early monday morning. Dusch på det och fortfrarande mörkt. Jaha, fattades bara det.
I dessa dystra tider av Kali Yuga och andlig tillbakagång gäller det att leta efter ljuset inom sig och söka solbränna med ljus och lykta när dyrgripen visar sig. Sedan sprida peace and love så gott det går när man har så det blir över till andra. Sagt och gjort. I samma ögonblick som solen vågar sig lite högre upp över horisonten beger jag mig ut på ett legendariskt långpass löp. Rustad med pulsklocka, dubbla tajts, tomteluva och hunden som troget sällskap. Lägger direkt märke till att benen är oväntat lätta och långa. Kul överraskning när jag förväntar mig det värsta, kul att laborera med min egen skugga. Kul att komma ut och kuta helt enkelt!
Pulsen är det heller ingen fel på. Hjärtat slår som det skall. Bam Bam. Solen speglar sig överallt. Bländar. Solen tar ingen paus. Solen bölar inte. Tar mig över savannen till Ljunghusen och glider runt lite på det frusna vattnet. Nu är det istid jajamän. Skridskor kanske får bli min nästa nya grej ohej. Sinnet tyst, registrerar och reflekterar, men tänker inte så mycket. Bam Bam. Beundrar strålar som bryter vackert mot sanden, gräset och isen. Hör mig själv säga både ahhhh.. och ohhh… mången gång.
Vi tackom nu så gärna. Apelgrå apelgrå. Dagen är kommen. Sanden på sandstranden är faktiskt perfekt packad för löpning just nu. Inte den tunga vanliga våta sommarsanden utan vi har torrt spännstigt underlag. Några stegringslopp skadar så lite och får fart på tanten. Bastu sen. Nu är det kväll och Stalledräng. Love peace finns åter inuti denna kvinna. Pusssss!!! Yo-Jona
