Kompisarna har kommit och livet leker. Ösregn i natt innebar en frisk solig blomdoftande sommardag på cykeln. Mina 3 draghästar Mange, Mattias o Robban har varit på Mallis miljoner gånger och kan alla små specialvägar och bakvägar som ”tyskvägen” och ”soptunnevägen”. För mig var det bara att se glad ut och hänga på. Kände mig inte så sopig heller faktiskt fastän jag blev avhängd i ”golfbanebacken”. Det bästa av allt – i morgon kör vi igen/Jona
Kände mig konstigt jäktad när jag mediterade på hotellrummet i morse. Tankarna var intensiva och rastlösa. Snabbt byte till löpning. Mitt under rundan frågade jag en kvinna i förbifarten vad klockan är och skyndade mig sedan vidare för att ”hinna” byta om till cykel. Stopp nu Jona. Har många dagar på mig här! Inser plötsligt att det är latent stress som kommer upp till ytan när jag byter miljö. Dåliga mönster måste brytas direkt. Cykelturen fick därför bli manjana, spontan och njutningsfull. Cykeln funkade som en gud och jag var ute ända till kvällen. Den lugna inställningen till trots, tror jag att jag har satt nytt hastighetsrekord!
Friden har infunnit sig nu. I alla fall för en stund.
Manjana!
Jona
Holá Amigos! Befinner mig på Mallorca. Tanten och Trek blev en fullträff. Jag känner så här. Jag har ett liv på mig att leva och verka, så varför inte cykla på en tempocykel innan det är för sent. När jag tävlade som värst hade jag inte råd, nu har lyckliga omständigheter, tur och skicklighet gjort att jag har världens snyggaste cykel att rida. Lägg märke till den vita strålande färgen – detta är en specialbeställd Yoga Guru Bike.
Detta är en raksträcka. Nerför i serpentinerna kände jag mig något defensiv, så det blev inte att jag tog upp kameran i farten direkt, men vi ska ut i morgon igen, och prova våra vingar. Jungfrufärden i dag tog mig runt tävlingsbanan för Mallorca Halvironman. Spännande i början och full koncentration, tog en stund att vinna varandras förtroende.
Mycket meck med en ny cykel i början, det behöver skruvas både här och där för att få allt att klicka perfekt. Låt mig få presentera Horst. Hittade honom i en cykelaffär i Can Picafort där vi bor. Glad att han ställde upp som stand in mekaniker. Växlarna spinner nu fint och ledigt tack vare hans kunniga handlag.
Tack för ordet och tusen Tack Trek, Höllvikens Cykelaffär, huvudmekaniker Oskar och stand in Horst!
Jona
Det står skrivet på min rumpa. Tusen miljoner tack alla fina glada goa som kört hårt i spinningsalen i dag till Barncancerfonden. Välgörenhet är en hjärtefråga och alla brinner vi för helt olika saker. Därför tycker jag absolut inte man ska gå runt och känna skuld och skam, utan bidra där man känner och kan. Huvudsaken är att alltid dela med sig till den som behöver. Vi har kört en tur Ride of Hope intervaller i solen och senare drog jag mitt lilla strå som instruktör. 35 000 fick lilla Formtoppen i Höllviken ihop. Varje strå till stacken är lika viktigt, varje sekund, varje minut, varje timme, varje tramptag, varje dag är mödan värt.
Ride of Hope:
10 min lätt + 10 min anstängande + 5 min lätt.
Därefter 10 x 4,5 minuter enligt följande mönster:
• 90 sekunder 92-94 rpm
• 60 sekunder 70-75 rpm
• 30 sekunder 92-94 rpm
• 60 sekunder 70-75 rpm
• 30 sekunder lätt
Ansträngningsnivån utvecklas till mycket ansträngande (tröskel) för de sista 5 upprepningarna. Finns utrymme för lite stående inslag och ryck också. Rulla sedan hem och stretcha vader, lår och rumpa. Kramas och ha en fortsatt mysig helg.
Jona
Dagens återhämtningsdryck består av en mango och en ask hallon. Extra mycket poäng för färgen. Ja och glaset är helfullt!
Ciao Bella! Olá! Amore Amore! Det är väldigt mysigt när någon hälsar glatt, vinkar eller hojtar till uppmuntrande. Blir alltid otroligt peppad och benen blir direkt lite piggare. I sociala kulturellt högklassiga cykelländer som Italien anses det närmast ohyfsat eller ouppfostrat att inte hälsa. Jag har fått många glada tillrop på cykelfärder genom åren. I Frankrike, Spanien, Italien, Nya Zealand, div. Kanarieöar, Portugal, Australien…. m.m. finns det ofta utrymme till en varm hälsning. Inspirerande att ibland även dela gemensamma kilometrar med någon som man bara råkar korsa på. Många oväntade samtal har det blivit på livsvägen. Här hemma är detta fenomen tyvärr ännu ganska ovanligt. Oftast stirrar den Skånska cyklisten stint ner i asfalten eller håller koll på sin mätare. Detta absolut inte menat som gnäll eller klagomål, älskar skånska cyklister och deras bistra disciplin, men jag ser det som en del av min mission att sprida lite mer kärlek och vårsång på vägarna.
Jona- Hon Som Vinkar.
Vägen hemåt från Portugal började med ett brickpass cykel + löp. Brick betyder visst tegelsten. Jo, det finns mycket fikonspråk inom triathlon liksom i alla nördiga kretsar för inbördes beundran bland likasinnade. Just brickpass innebär att man staplar cykling och löpning ovanpå varandra, tränar två grenar utan paus. Plötsligt gick det upp för mig med extra tydlighet vad som menas. Insikten slog i huvudet som en tegelsten. Rullade in, växlade ner, hoppade av och bytte skor. Med ben tunga som tegelstenar sprang jag iväg på den sista rundan runt byn. Tröstar mig en aning med att backar suger mer än Skånsk flackmark. Japp, jag är absolut bäst på att hitta fullt godtagbara ursäkter.
Hemma nu. Varmt välkommen på yoga i kväll!
Jona
