Olá


Snygg svettig trio tar kort fikapaus på gården

Jag är nog ingen finsk ensamvarg trots allt. Det kan vara väldigt rogivande att harva själv i eget tempo, men ingenting slår skönt sällskap. Som gourmétriathlet tar jag alla chanser att samtala mig igenom ett träningspass. Vi stämde träff i Tavira med Camilla&Co, som håller läger på en turistort i närheten, och tog den krokiga turen in i det verkliga, sanna mysiga Algarve.

Senare fick det bli en efterlängtad sväng till Atlantens strand. Ovanligt lugnt och stilla denna kväll. Inga stordåd eller bestående historiska kapitel har skrivits av mig i dag, men jag känner mig otroligt lyckligt lottad att få avsluta ännu en dag med en känsla av mening och sammanhang. Rofyllt. Tack – gonatt! På måndag är jag tillbaka på jobbet igen!

Jona


Ny cykel, fotografering o Frankrike

Vissa dagar är extra fartfyllda i min vardag av yoga-simma-cykla-springa. Nyss satt jag i lugnan ro och mediterade hemma i Hölle och nu sitter jag på ett hotellrum i Frankrike och undrar vad som egentligen hände. Minns att cyklade intervaller där huvudnumret var:

10x 4 minuter med 30 sek återhämtning

Mönstret inom varje 4 minuters intervall:
• 90 sekunder med 92-94 rpm
• 60 sekunder med 70-75 rpm
• 30 sekunder med 92-94 rpm
• 60 sekunder med 70-75 rpm

Tiden gick fort fram och jag kände mig pigg trots tidig timma. 9:30 öppnade Höllvikens Cykelaffär och jag cyklade direkt dit och bytte häst. Från gammal trotjänare till splitterny cykel och jag kan inte annat säga än att det är kärlek rakt av. Efter exakt fem sekunder i sadeln skrek jag rakt ut.

Kände det direkt- vi passar i hop perfekt. Efter några spontana repor svängde jag hem för att byta om till snygga cykelkläder och vidare på världens roligaste fotografering. Fotografen sitter dubbelvikt i bakluckan, reportern vid ratten och jag balanserar på landsvägen. Fotografen var professionell och snabb, vilket var tur då de snygga kläderna inte är varma kläder. Resultat kommer i en kvällstidning snart. Snabbt triathlonbyte till löparskor och raska steg till cykelaffären igen för att hämta upp ”gamla cykeln” som troget väntat i ett hörn medan jag lekt med den nya… ja och cykla hem den….  Sedan gick resten i rakettempo, och jag kortar ner storyn lite här, taxi, flyg, bil, hotell. Bam! Chatellerault! I morgon bitti upptäcka den här byn i löparskor.

Bon Nuit!

Joná

Stressar kroppen

Stress är som en eld. När den är under kontroll och används medvetet, tjänar elden oss. Om vi lämnar elden obevakad, kan den flamma över och förgöra oss. Torsdagen börjar mjukt och fint till en galande tupp och sim i Trelleborg. I vattnet är livet balans och flyt. Börjar gilla simning mer och mer med åren. Vatten släcker elden inom en. Jag har dessutom utomordentligt bra sällskap. Lotta skördade medaljer ’back in the days’ på 800 meter frisim och kan fortfarande flyta fint. Passet är snabbt avklarat. När vi väl slutat förhandla och börjat simma alltså.

en till egobild

Senare på cykeln blir det riktigt skitigt. Och mer vatten, fast uppifrån. Det står backträning på programmet och ingenting om att det är inställt vid regn. Cyklar till Minnesberg. Det är ingen skoningslös backe, men perfekt för att man ska orka trycka hela vägen upp utan att stupa och trilla över på andra sidan. Varv # 1 börjar lite trevande och som vanligt är jag livrädd för att bli trött. Varv # 2 eldar jag upp mig med diverse ramsor. Sluta böla börja cykla. Varv # 3 är alltid tävling. Och det är nu det blir riktigt skitigt. Benen svider, hjärtat hamrar i halsgropen, huvudet snurrar och lunchen vill ut igen. Sååå glad och endorfinstinn när jag är uppe. Känslan av seger varar ända tills jag inser att jag har en timme till att cykla hem i ösregn o motvind. Just när den insikten slår mig är det inte roligt någonstans faktiskt. Jag tampas, cykling driver fram kampviljan. Misstänker att det har att göra med förhöjda kortisolnivåer i blodet ** Man knyter näven.

Havet har kommit tillbaka igen, gud ske pris. Efter cykling måste jag alltid springa, för det finns en hund som har väntar trofast på sin tur. Förklarar mig härmed färdigtränad för i dag. Är lugn och fin nu och det smakar jättegott med te. I morgon blir en helt ny dag att leva som om det inte finns någon morgondag. Sedan helhelg meditation. Denna gång i Göteborg. Gonatt, dröm dina drömmar. Jona.

**Vid stress, oavsett vad det beror på, aktiveras kroppens binjurar och hormonet kortisol utsöndras från binjurarna ut  i blodomloppet. När kortisol frigörs får vi mer energi. Vi blir alerta, starkare i stunden, vi kan processa information bättre och reagerar snabbare än vanligt. Detta är en ren och skär försvarsmekanism sedan urminnes tider av mänsklig evolution. Kroppen signalerar fara och förbereder sig för kamp. Detta var en nödvändighet under förhistorisk tid, när björnen stod utanför vår grotta och röt.Våra stressmekanismer är dock exakt samma i dag när vi taggar till i livet. Jag stressar kroppen nu så att den ska bli stark sen. Vid en kortvarig förhöjd halt stärker kortisol immunförsvaret. Depression och ångest  är associerade till störningar i utsöndringen av kortisol, där nivåerna är onormalt höga i avsaknad av yttre stimuli. Ta vara på er mina vänner och brinn lagom!

Romelåsen 30 januari 2011

Inspirerad av Pedalatleten, som cyklar hela tiden, rockade jag Romelåsen i dag. Antog utmaningen att fälla ”Big-Five”- fem fina backar. Självklart finns det en attraktion i alla utmaningar, stora som små, men jag är inte intresserad av längst, högst eller snabbast just i dag- jag vill bara vara ute. Det gick lätt, annars hade något varit gruvligt fel, med tanke att jag nyss varit på Fuerteventura och cyklat Enorma backar i jämförelse. Mötte en cyklist i Blentarpsbacken, men historien förtäljer inte vem det var. Svårt att känna igen påpälsade cyklister så här års… Om de inte skyltar tydligt med sponsorer och sånt, som den glada klunga från Trelleborg, som jag hakade på tidigare i veckan. Mellan jobb&yoga har jag hunnit cykla riktigt bra, 3 pass med varierad längd och intensitet och ett pass inomhus. Lite löpning, styrka och sim på det och saken är biff. Skål för solens återkomst!  Nästa vecka ses vi igen.

Fuerteventura Fresh & Loose

Träningstävling i lördags. Sim i hav, spring upp, av med våtdräkt, cykla två varv, spring runt några golfhål. I mål på under en timme. Knappt en tiondel av en Ironman och ingen prestation att hänga i julgranen, men jag lyckas släppa min mentala ”jag-vill-inte-tävla-spärr” och det känns befriande. Här är några fina foton som Lina tog. Jag har granskat dem kritiskt och tycker jag ser mer sprallig& lat än hård & fokuserad ut, men jag ser också klart och tydligt att jag är ganska glad & fri. Jo, jag ser tung ut, i synnerhet bakifrån, men jag är 43 freakin’ år och rockar fortfarande den här sporten. Det gäller väl att vara sann mot sin natur. Lev fritt.