Färskpressad apelsingjuice på torget i Silves går rätt in i blodet och jag känner mig helt förnyad som cyklist efter ett glas. Fikapaus på cykelrundan är nästan en obligatorisk begivenhet när man cyklar i grupp och när solen pressar upp mätaren till nästan 40 grader kan vi inte få nog av vätska i alla dess former. Jag fick låna en sprillans ny terrängcykel och körde upp och ner och hit och dit med ett gäng locals som hittade vägen. Själv var jag rätt vilse. Kul med nya vyer.
Vi är lite sega i starten. Det ska yogas och mediteras och ätas frukost och pumpas cyklar. Jag har koll på mitt och väntar tålmodigt. Janne letade prylar och jag tittar på myrornas stigar.
Tillslut är hjälmen upphittad och vi rullar iväg fint genom byarna. Folk vinkar och ropar, bilar tutar, fredagsmys i Portugal på gång.
Jag lyckas övertala Janne att cykla via Tavira över bergen. Mutar med en Cafe Con Leite när vi kommit halvvägs.
Sista biten till Moncarapacho är nedförsbacke och tårar av fartvind och glädje i sällsam kombination. Hemma hägrar poolen och den goda maten.
Hetta som stiger från marken. Hög värme. Blodet letar sig till huden för att hjälpa till att kyla ner. Musklerna får mindre blod och känns matta&orkeslösa. Svårt att reglera kroppstemperaturen. Man trampar på långsammare. Man dricker som en häst. Hett i Algarve nu. 40 grader. Känns som i en bastu. Vinden är hård och het, asfalten dallrar och man måste trampa på, annars smälter man ihop med asfalten. Känner mig lite mer dum i huvudet än vanligt, antar att det tar några dagar till att vänja sig. Kort drickastopp får bli inomhus där fläkten surrar i taket och vattnet är kallt. Inför i morgon har jag satt mina vattenflaskor i frysen, kanske hålls det kallt lite längre än en halv timme….
Vi tog en båt ut från Olhaó till Ilha de Deserta (den öde ön) och jag simmade en sväng. Det fina med att frisimma i Atlanten är att saltvattnet bär upp kroppen och man flyter extremt bra. Havet hjälper en svagare simmare som mig. Vågorna var väldigt vänliga i dag och jag höll igång länge utan att bli sjösjuk. Ibland kan jag få för mig att mörka skuggor dyker upp underifrån och vill nafsa i mina fötter, men i dag slapp jag hajskräck och kunde njuta bekymmersfri. För övrigt är jag nöjd med dagens matchning av bikini med badmössa.
Salt kram från Atlanten
Jona
Detta är min vän sköna Susanna! Vi har varit meditationsläger i Portugal, eller retreat heter det visst. Ända sedan jag som nyfiken treåring ertappade min mormor i stilla meditation under morgonnatten har jag varit djupt fascinerad av den utstrålning som omger en mediterande människa.
Religion baseras på regler och filosofi och man hamnar i ett fack från födseln, väljer det som tilltalar vid vuxen ålder eller låter helt enkelt bli att befatta sig över huvud taget. Yoga är ingen religion, utan en mycket praktisk teknik som ger oss en helt egen andlig erfarenhet. Vi får en personlig upplevelse. Varje dag och i varje andetag vi andas. En Yogi mediterar och övar varje dag, det är en del av vår praktik. Ibland åker vi iväg på Retreat, eller ett så kallat ”träningsläger” och lär oss nya spännande grejor som tar oss till nya dimensioner.
Jag är nyss hemkommen efter 8 dagar av kundaliniyoga&meditation på Algarvekusten i Portugal utan speciellt mycket kontakt med yttervärlden – och betraktar livet och världen genom ett fridfullt filter av andlig extas. Tja eller något i den stilen. Ta rapporten med en nypa frisk luft. När jag är på retreat, även fast jag undervisar själv, uppslukas jag helt av universums fullkomlighet och det brukar ta några dagar innan jag landar i tingens obönhörliga förgänglighet igen. I år fick vi ta del kunskap, som tidigare endast lärts ut i det fördolda från mästare till elev. Sjukt spännande och intressant. Få förunnat. Vissa av meditationerna kommer vi småningom att ge ut vidare i bokform :o)
Väckarklockan på vår retreat är levande och sjungande. Vi är några stycken som turas om att väcka varandra genom att knacka på i stugorna och sjunga i skön kontrast till vardagens brutala väckarklocka, som stirrar upp nervsystemet. På sjunde dagen börjar man kanske bli lite sliten, men det är ändå lätt att vakna med ett leende till näktergalens sköna stämma.
Yoga&Meditation börjar i tid innan solen stiger och börjar värma landskapet. Vi gör energigivande övningar och mediterar i 62 minuter. Samma vackra visa varje morgon, en serie av 7 olika världsberömda mantras. Och ja, vi har levande musik!
Frukost. Vi må vara vegetarianer, men vi är inga asketer. Till frukost serveras flera olika goda nybakta bröd, färsk frukt, jordiga jordgubbar, hemlagad yoghurt & musliblandning, gröt och rårörda ägg av bondens fritt spatserande hönor på gården intill. Lokala ostar, olika sorters juice, marmelader, teer… o lite kaffe för den sugne.
Här har vi Bhai Himat, lite lätt casual i Faro. Bhai Himat är huvudlärare och delar med sig frikostigt av hemliga knep och gömda kriyor. Många meditationer är mycket utmanande, men det ges gott om tid att vila och kontemplera mellan varven.
Lunchen är extremt lyxig. Jag vet inte hur jag ska beskriva måltiderna egentligen och bilderna gör heller ingen riktig rättvisa. Det är så många olika smaker att man blir helt lyrisk, vi är dessutom höga på all yoga och finstämda i smaklökarna. När jag tänker efter har jag nog aldrig ätit så goda pakoras i hela mitt liv – inte ens i Indien faktiskt. Även den mexikanska maten mäter sig med den i New Mexico intygar Bhai Himat.
Siesta. Mitt på dagen när solen bakar som starkast är det fri tid för mys och kontemplation. Vi cyklar till stranden, ligger vid poolen, fixar i trädgårdslandet, får massage, vandrar i skogen eller myser på olivgården. Ibland smiter vi till kafét vid kyrkan för en fika i skuggan. Siestan ger kroppen och sinnet möjlighet att känna effekten av alla övningar, smälta intrycken och återhämta sig. Man återfår sugen igen helt enkelt.
Mera Yoga och Meditation. Eftermiddagen ägnas åt mycket mer av det goda. Man är mycket smidigare nu och kroppen följer lätt vår minsta lilla vink. Övningarna är en mjuk vänlig förberedelse, den viktiga sinnesutvidgande övningen är själva meditationen, det är där vi kommer i kontakt med sanningen bortom Maya. (Maya=Illusion).
Middagen serveras klockan halv sju. Maten kommer från jord direkt till bord. Alla färska grönsaker odlas på plats. Trädgården är stor och frodig. Jordgubbarna är himmelska. Till efterrätt får vi chokladkladdkaka, jordgubbstårta, mangomousse, äppelpaj med vispgrädde, banana-burfi och allt vad det heter. Krävs en hel del självbehärskning för att inte lämna bordet totalt fullproppad, vilket kan straffa sig senare på meditationskudden.
Kvällsmeditationen avslutar dagen mjukt och fint. Inget ansträngande händer här. Efteråt sitter vi och filosoferar innan var och en drar hem till sitt för att sova och bearbeta intryck genom drömmen. Stugorna är supermysiga. Levande blommor i varje rum, sköna lakan och myggnät ovanför sängarna. Grodor, skönsjungande fåglar, små ödlor och annat rassel bidrar till känslan av exotik och naturromantik. Nästa år gör vi det igen. Varmt välkomna då!
Vägen hemåt från Portugal började med ett brickpass cykel + löp. Brick betyder visst tegelsten. Jo, det finns mycket fikonspråk inom triathlon liksom i alla nördiga kretsar för inbördes beundran bland likasinnade. Just brickpass innebär att man staplar cykling och löpning ovanpå varandra, tränar två grenar utan paus. Plötsligt gick det upp för mig med extra tydlighet vad som menas. Insikten slog i huvudet som en tegelsten. Rullade in, växlade ner, hoppade av och bytte skor. Med ben tunga som tegelstenar sprang jag iväg på den sista rundan runt byn. Tröstar mig en aning med att backar suger mer än Skånsk flackmark. Japp, jag är absolut bäst på att hitta fullt godtagbara ursäkter.
Hemma nu. Varmt välkommen på yoga i kväll!
Jona
