solglimtar

Kalla det tur. I dag har jag lyckats pricka både soluppgång, solnedgång, regnbåge, sol, regn, måne och stjärnfall. Något av det måste väl ändå betyda tur?! Jag hade ett mål med dagen – att leva fullt ut från morgon till kväll. Inte en sekund fick gå till spillo för kanske var detta sista sommardagen – ja dagen överhuvudtaget om det ville sig på det viset. Startade starkt i poolen i Trelleborg. Lotta bjöd på stor underhållning i splitterny röd braddräkt och peppade mig inför dagen: ”Jona, du ser ut som en riktig hillybilly”. Gott med ärliga vänner. Cyklarna har fått lufta sig så och löparskorna. Har fått krama mina nära och kära och hålla otroligt viktigt och myndigt möte med mitt fantastiska team av yogalärare & assistenter . I morgon kommer Wiveka och då kickar vi igång den 2-åriga utbildningen på Hotell Spelabäcken i Skanör. Allt är klart för start. Varmt välkomna!

Jona

nu vilar jag benen

Vi körde racer på förmiddagen, mountainbike på kvällen och lite ”tantacykel” på byn däremellan. Hej mitt namn är Jona och jag är yogalärare och cykelfreak. Nu vilar jag cykelbenen. Efter nästan 3 veckor i Portugal känner jag mig redo att åka hem till hösten och de pannkaksplatta skånska vägarna. Älskar all cykling i alla länder. Myser gärna lugnt och fint med cykelkorg i en palmallé eller öser  nerför i serpentinkurvor på en racercykel med ”bockastyre”. Här har jag även härjat runt i terrängen med kompisar och en lånad mountainbike. Allt har sin charm allt har sin tid. Nu hemåt!

trötta ben och tvätt på tork

Rapport från dagens tur på grus och sten: Två punkteringar och ett uppskrapat knä. Tre droppar regn och 32 grader. Alla glada och nöjda, men med ganska trötta ben. Sedermera mys i skuggan och diverse hushållsbestyr. Tvätt på tork och testar nya recept till boken ”tvåan”. Härliga lördagshälsningar från Portugal. Puss och kram.

klättra simma springa

Vistats mellan hav och himmel, kättrat i klippor, hoppat i hav, sprungit mellan stränder, hittat otillgängliga badvatten. Livet är ett äventyr. Efter flera timmer hittade vi en mysig restaurang och jag fick springa tillbaka för att hämta bilen – Rakaste vägen. Mitt pris blev en skål med jordgubbar.

dalgång

Vi cyklar förbi en man med häst och vagn som sjunger högt och ljudligt och hjärtskärande vackert vemodigt. Påminns att hösten är på intågande även här. Jag ville bli zigenare när jag blev stor. Fascinerades av kvinnorna med långa kjolar och svarta flätor, som jag pratade med på stallbacken hemma i Finland. Att cykla förbi zigenarläger är inte bara elände och misär, det finns mycket livskraft, glädje och kultur och skitungarna leker vilda lekar precis som alla andra fria barn. Mitt hjärta öppnas på vid gavel och vi vinkar glatt till varandra i farten. Just nu kan man skörda apelsin, äpplen, granatäpplen, vindruvor m.m ätliga växter vid väggrenarna och det finns en human regel som tillåter zigenare att skörda allt som ”hänger utanför tomtgränsen”.

Snart har jag cyklat på exakt alla vägar mellan Spanska gränsen och Faro, men ibland hittar jag små nya spännande sträckningar. Här en bördig dalgång med nästan uttorkad flod och ännu en bygata.

Jona