Vi är fler som trivs i olivträdets skugga…
Författare: Jona
dalgång
Vi cyklar förbi en man med häst och vagn som sjunger högt och ljudligt och hjärtskärande vackert vemodigt. Påminns att hösten är på intågande även här. Jag ville bli zigenare när jag blev stor. Fascinerades av kvinnorna med långa kjolar och svarta flätor, som jag pratade med på stallbacken hemma i Finland. Att cykla förbi zigenarläger är inte bara elände och misär, det finns mycket livskraft, glädje och kultur och skitungarna leker vilda lekar precis som alla andra fria barn. Mitt hjärta öppnas på vid gavel och vi vinkar glatt till varandra i farten. Just nu kan man skörda apelsin, äpplen, granatäpplen, vindruvor m.m ätliga växter vid väggrenarna och det finns en human regel som tillåter zigenare att skörda allt som ”hänger utanför tomtgränsen”.
Snart har jag cyklat på exakt alla vägar mellan Spanska gränsen och Faro, men ibland hittar jag små nya spännande sträckningar. Här en bördig dalgång med nästan uttorkad flod och ännu en bygata.
Jona
off road Lagoa
Färskpressad apelsingjuice på torget i Silves går rätt in i blodet och jag känner mig helt förnyad som cyklist efter ett glas. Fikapaus på cykelrundan är nästan en obligatorisk begivenhet när man cyklar i grupp och när solen pressar upp mätaren till nästan 40 grader kan vi inte få nog av vätska i alla dess former. Jag fick låna en sprillans ny terrängcykel och körde upp och ner och hit och dit med ett gäng locals som hittade vägen. Själv var jag rätt vilse. Kul med nya vyer.
solen går ner i Albufeira
Ungdomarna behövde festa av sig lite, så vi lämnade byhålan för turistorten. Klagar inte, jag fick springa och springa på nya platser är det bästa jag vet! Man lever ett helt liv under varje löprunda. Ibland hittar man helt rätt direkt, men väldigt ofta hamnar man i återvändsgränder. Precis som i livet, man trampar på, hamnar rätt, hamnar fel, vänder, börjar om, huvudsaken är att man fortsätter leva. “Livet ja” , som en vän nyss sa, “Tre sekunder långt är det”.
den norra rundan
Vi är lite sega i starten. Det ska yogas och mediteras och ätas frukost och pumpas cyklar. Jag har koll på mitt och väntar tålmodigt. Janne letade prylar och jag tittar på myrornas stigar.
Tillslut är hjälmen upphittad och vi rullar iväg fint genom byarna. Folk vinkar och ropar, bilar tutar, fredagsmys i Portugal på gång.
Jag lyckas övertala Janne att cykla via Tavira över bergen. Mutar med en Cafe Con Leite när vi kommit halvvägs.
Sista biten till Moncarapacho är nedförsbacke och tårar av fartvind och glädje i sällsam kombination. Hemma hägrar poolen och den goda maten.
några bilder från Portugal
Godafton govänner!
I dag hade jag ingen som helst lust att skriva ett endaste ett litet kapitel på boken och kände mig både självkritisk och ordfattig. Tog ledigt, tränade lite blandat och lät mig inspireras av kaktusar, apelsiner, vänner och hav. Och nu när det är dags att sova är jag full av skrivarglöd och energi. Hoppas på att det håller i sig över natten. Precis fått till en optimal perfekt översättning på ett klurigt mantra. Ek Ong Kar Sat Gur Prasad. Glad glad glad. Hoppas jag kan glädja er med några random bilder från min vilodag. Om man klickar på dem, blir de större.
Jona
