Ho ho! Huset har förvandlats till en fjällstuga över natten. Snötokig utnyttjar jag situationen, som snart kommer att vara ett minne blott, till att skapa snöänglar, meditera i snö, dra spår med skidorna så svetten lackar, bada bastu och rulla i snön. Funderar, kanske lite smått makabert kan tyckas, på saker att göra innan jag dör, och ju mer jag tänker på det, desto kortare blir listan. Slutligen blir det ingen lista alls. Tror att det är nyttigt att tänka på döden ibland. Min mormor var bra på det, att släppa taget, det enda som störde henne på slutet var att hon inte längre skulle få krama oss “sedan”. En sak är säker som naturlag: Efter att vi är borta kommer inget att förändras, livet går vidare och snön faller som vanligt och sopar igen alla spår. Väldigt mycket känslor av glädje och tacksamhet i mitt sinne i dag. Fridens liljor och fridfull advent. Jag har haft vilovecka och skrivit på “Tvåan”, men på måndag drar vi igång igen metodiskt med simma, cykla, springa. Tills dess tar jag en pepparkaka till.
