min nya skidkamrat heter Sandra

Tadaaa!!! Äntligen har jag hittat en skidkamrat. Stilla snöfall och jag får hjälp att spåra. Vi glider fint på en millimeter nysnö ovanpå hård skare. Knäpper på skidorna vid husknuten och några stavtag senare hittar jag Sandra på stranden. Välkommen till skidklubben. Klicka på bilden för att se närbild på fina flingor och en väldigt vacker Skånska på väg mot Vasalopp. Vi fick en grymt mysig runda och är numera båda rörande överens om att vi har stor talang för det här med skidåkning… Man blir sval och skön i sinnet och varm och go i kroppen. Nästa gång blir det apelsin och varm choklad på slutet.

Sov gott – snart fredag.

Jona

fågel fenix flyger ur askan

Ahoy! Morgonen inleds friskt med simning och lucköppning i en nästan folktom simhall i världsmetropolen Trelleborg en mil i bil längs kusten från där jag bor. Av någon outgrundlig anledning är jag lätt uttråkad, så mitt i passet finner Lotta på botemedel och tycker att vi kan skoja till det med diverse andningslekar. Att andas efter 11 armtag gör det hela mycket mer spännande. Man måste verkligen fokusera för att inte storkna och bli snurrig i huvudet. Efteråt festar vi på clementin och några fikon i omklädningsrummet. Tacka vet jag träningskamrater.

Lite yogajobb på det. En snygg och smidig kille dyker oväntat upp till passet, i ensam majestät bland 22 kvinnor. Grips av empati. Ser ju direkt på långt håll att det är hans fru på mattan bredvid, som har lockat honom till salen. “Du måste verkligen prova yoga, det är jättebra för dig”. En människa kan endast bli befriad om han finner sanningen i sig själv, sin egen sanning, tänker jag. Ska bli spännande att se om han återkommer.

På gymmet blir jag utfrågad om min form, status, mål och meningen med mitt liv. Svarar sväpande och dröjande. Christer massören, som leker med en Pilatesboll bredvid, hoppar in i samtalet och då vet jag att det är kört. Christer hör, vet och ser allt. Ryktet är ute på byn nu säger han, för “man” har sett mig springa, och det är lika bra att erkänna. Okej då. Jag erkänner. Jag ska tävla. Sen. Men än så länge är det lussebullar och prestigelöst decembermys.

Min hemliga dröm är att resa mig likt fågel Fenix ur askan, blotta bringan och lyfta mot nya höjder.

Frid och frihet!

Jona

Sinnesfrid i Juletid

Mjuk andra advent alla! Vi ses på Formtoppen i Höllviken måndag kväll den 6/12 på Finlands självständighetsdag klockan halv nio. Jag bjuder på mjuk yoga, djup avspänning, 31 minuter Kirtan Kriya meditation och hett Yogithe. Ta med egent T-mugg och meditationskudde. Klassen är fullsatt, men smssa mig under dagen för ev. reservplats.

Det blir ytterligare ett unikt tillfälle till Kirtan Kriya den 28/12 för att ta ett fint farväl av det gångna året. Eva Omfors arrangerar det hela i Arrie byahus. För mer info se  Evas Hemisda och anmäl dig per mail till eva.omfors@telia.com

Ett andetag i taget, det lackar mot Jul.

Jona

One minute breath

Andning-ande-andlighet-andligt liv. Andetaget fyller oss med syre och Prana* (livsenergi). Det cirkulerar på djuptet genom vår kropp och vårt sinne. Yoga lär oss att andas långsammare och djupare och mer fullkomligt-fylligt. Normalt andas vi kanske 15-16 andetag per minut. Om vi kommer ner mot 8 andetag per minut stimuleras hypofysen. Vid 4 andetag per minut stimuleras även tallkottkörteln. Bra grejor i hjärnan som ökar medvetenheten.


Foto: Ulrika

Ett andetag per minut  öppnar porten till vårt meditativa sinne. Det finns en jättefin andningsmeditation där man andas endast ett andetag per minut. Man blir lugn, upplyft och fylld av livsenergi. Instruktionerna är enkla, men det tar lång tid att bemästra, så börja alltid på din nivå tills du är framme vid slutmålet för meditationen: Andas in lugnt och långsamt under 15 sekunder. Håll andan inne 15 sekunder. Andas ut lugnt och mjukt under 15 sekunder. Håll andan ute i 15 sekunder. Fortsätt 31 minuter.

*Enligt yogisk anatomi strömmar Prana i kroppen i Nadis (energikanaler, som visst kallas meridianer i Kina har jag hört) Prana cirkulerar även utanför oss. Vi tar in Prana bland annat genom vår andning, vilka de andra sätten är vill jag inte gå in på nu. Det här är väldigt subtil yogisk visdom, och måste övas och upplevas. Människor tar in Prana på olika vis nämlich. Personligen blir jag väldigt pranafylld av nysnö.

snöglad bokfotografering

Ja, det blir faktiskt vinter varje år i Sverige – ibland även i sköna sydliga Skåne – och man kan tycka att det borde finnas en viss insikt och beredskap att möta mörkret. Vi är människor och ställer oss gärna som härskare över naturfenomen som regn, mörker, kyla och snö. Det ska helst inte vara en del av våra fantastiska liv av fiolspel och fågelsång. Jag  är själv ett utmärkt exempel på en enerverande ärkepositiv individ som vägrar kuvas av storm utan leker att livet är en lätt sommarbris mot kinden… Nåja nästan. Här kan ni få skåda 2 bilder från gårdagens misslyckade fotosession. Vi hade planerat det hela väldigt bra, fotografen, formgivaren och jag. Kapitel elva skulle illustreras med mörker, missär, kontemplation, svart lerig åker, en bonde som plöjer och måsar som lyfter lätta mot skyn vid horisonten. Jag har skrivit om jorden som vilar och demoner som härjar i sinnet när mörkret kommer och dylika tunga sanningar. Sen kom snön med fullt strålkastarljus och livade upp hela tillställningen, och jag fick skriva om kapitlet lite hastigt och lustigt… ho ho  ja ja… Fast vi kan ju alltid låtsas att det är januari nu. Snöpuss från snöglad liten Jona.

snö och espresso

Får lov att dra om spåret varje gång, då det raskt yr igen över natten och ingen annan skåning verkar vilja hjälpa till med att dra lasset här i Höllviken. Det går förvånansvärt smidigt ändå, skönt skjut och glid, speciellt med tanke på att jag är inbiten slalomåkare. I mina mest högtravande stunder börjar jag fantisera om Vasalopp och blåbärssoppa. What do you say dear coacht? Is it ok to throw some cross-country skiing in the mix?

…

I dag har varit en enda låååång session framför kameran inför “tvåan”. Vi frös halvt ihjäl oss på en skånsk åker i snöstorm. Mest synd var det om fotografens fingrar. Sista timmen fick vi ta till det tunga artilleriet. Vi slog till med en jätteespresso. Eftersom jag aldrig dricker kaffe, ger det en trippeluppiggande effekt och jag leviterar utan problem. Dessutom uppenbarar sig både Durga, Shiva, Siri Chand och fan och hans moster… Ja jävlar! Ilsk och synsk blir man också av kaffe.

…

6 december klockan 20:30 blir det Sinnesfrid och andra bullar. Varmt välkommen med din anmälan och egen t-mugg.

Kramar i Pulversnö

Jona