Kategori: Cykla

joggar ner

Postad den

Två heta veckor senare är jag redo att återvända till yogajobbet på hemmaplan. Summerar en ohyggligt massa bra träning. Lever mycket av mitt liv genom rörelse och undervisar varje dag med hjälp av kroppen. På Fuerteventura har jag fått möjlighet att vässa den inför vintern. Det är dags att dela med sig. Vi ses i lilla salen på Formtoppen Höllviken Måndag klockan 20:10. Varmt välkommen!

Jona

Uppskattar att jag fått möjlighet att spendera mysig tid med familjen, prata i timmar med begåvade Ingmarie – en osinande källa av livsvisdom, träna med triathlonförbundets läckra pojkar och Lina, som offrade sig vid poolkanten med tekniktips. Njutit av yoga med Linda & Co och fika på balkongen. Blev peppad av ”Crazy- Simmy”, som tycker att löpterrängen är perfekt och precis lika bra som ”hemma”. Och slutligen en bergsget. Over and Out från Fuerteventura.

surfcykling

Postad den

Kändes ensamt att cykla iväg i morse samtidigt som vännerna-triathleterna tog bussen till flygplatsen. Vemodet högg tag i hjärtat första timmen, men i takt med att vinden tilltog och solen stekte, kom jag småningom i balans igen och kunde njuta av min solocykling. Rida på vinden, surfa på vågen.

Tog ett annat håll och en helt ny väg och hittade ett blått paradis. Omvägen visade sig vara värd varenda meter, motvind, timme och backe. Jag vill bli surfare när jag blir stor.

en soluppgång och en träningstävling

Postad den

Vi fick bevittna ännu en sagolik soluppgång och jag var bara tvungen att kvickt hoppa upp från poolen mitt i serien för att föreviga det hela. Kalla det dålig fokus, men jag bara tappar andan och av naturens storslagenhet ibland. Tappa andan gjorde jag även senare i dag. Efter simpass och frukost var det dags för träningstävling. Fuerteventura Super Sprint med Polarna. Otroligt seriöst minsann. Och när sträckan är kort får man ta i. Vi simmar i havet, där vågorna hunnit jobba upp sig och bli riktigt stora, såpass stora att jag lyckades rulla ett varv och skrapa av mig simglasögon mot botten. Något omtöcknad var det språngmarsch upp till cykeln… och ja… cykla. Jag kände mig ringrostig hela loppet och fick inte till det där riktiga fart-flytet, men riktigt kul var det. Kändes som nyhetens behag. På andra varvet löpning svävade en gasell på långa ben förbi mig i infernaliskt tempo. ”Looking good”, ropade hon. Denna kvinna var inte med på tävlingen utan tränade ”bara” löpning, tur för mig, annars hade jag blivit totalt knäckt, nu blev jag bara halvknäckt. Jag har gått runt med en slags mental blockering sedan Ironman Hawaii och notoriskt vägrat tävla. Nu verkar den trenden vara över och jag älskar att leka vinnare igen. Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till de fantastiskt snygga och trevliga funktionärerna längs med banan.

från gryning till skyming

Postad den

I dag har varit en lång fredag med yoga-simma-cykla-springa. En festfredag från gryning till kvällning. Lite likt filmen sällskapsresan, har yogagruppen minskat i antal, entusiasmen är störst i början av en resa, men avtar i takt med att träningsvärken ökar, men vi som trotsar sömnen och möter morgonen med högt buret huvud, känner krafterna återvända i takt med att solen- Yang stiger.

Sen började leken på allvar. Först cyklade vi hela vägen till sydspetsen av ön, där vägen tar slut vid en mystisk hamn. Hemåt bar benen på omvägar och fikapaus på stranden. Vi lämnade ett slagfält av kaffekoppar efter oss. På slutet fick jag tigerögon. Coach drog upp tempot smygande, nästan obemärkt till en början, och jag höll i för brinnkära livet. Tappar man en millimeter av sin position bakom cyklisten framför sig, så dör man där på stället. Vinden kommer då som en blockering mellan den starkare och den svagare cyklisten och innan man hunnit tänka klart tanken, så växer luckan och man ser den starkare cyklisten försvinna i horisonten, medan man själv stannar kvar på stället. Jag överlevde i dag. Efter cyklingen… då har jag redan varit ute i 6 timmar någonting… är det dags att springa. Hög på endorfin snurrar jag ett par varv på golfbanan och ner om stranden. Sedan simning i havet. Och när allt är klart och våtdräkten slitits av, sitter vi vid stranden och ser solen gå ner. En soluppgång och en solnedgång senare är man matt. Nu äta två tallrikar grönsaker och två tallrikar efterrätt och vila en natt. Puss o Gonatt.

Jona

Gourmet triathlet

Postad den

Vet inte alltid vart jag är på väg eller vad som väntar vid den gryende horisonten. Lever på efter bästa förmåga som vi alla gör på denna runda jordglob. Jag har haft ofantligt mycket tur som fått möjligheten att leva mina drömmar med familj, arkitektur, driva yogaskola och resa runt och idka idrott som jag älskar. Två första veckorna av 2011 är nu snart på banken och mer skall komma. Ser oerhört mycket fram emot att sätta igång undervisningen igen på måndag i Höllviken och Falsterbo, yoga på företag, lärarubildningen, retreat i Portugal, Mallorca och gästspel i andra svenska städer. Känner spänning och entusiasm för en uppryckning på tävlingsbanan senare i år. Titulerar mig numera Gourmet-triathlet och kommer därmed selektivt att välja godbitar, ett fåtal välvalda intressanta tävlingar,  som ger mig spänning och glädje. Förhoppningsvis också en bra placering om gud så vill.

I dag har varit en fantastisk fin och välbalanserad träningsdag. Yoga med vänner i gryningen. Frukost i lugn och ro, lite jobb vid datorn, ett långt simpass. Och som kronan på verket en stekande het springtur när solen stod som högst. Vägarna kring Playitas är mysiga för fötterna och sinnet. Det går antingen uppför eller nerför och ges inte mycket utrymme till avslappning. Resten av dagen mest i viloläge fram tills kvällsyoga. Mätt, belåten och innerligt tacksam. Nu sova hårt, i morgon ska vi cykla söderut tills vägen tar slut.

Tack för att Du läser, följ Dina drömmar.

Jona

en heldag i cykelsadeln

Postad den

Vettigt eller ej, men man blir rätt mild och mysig efter en heldag med goa sköna människor i hetluften. Nästan lite tårögd. Långt och länge och lugnt visade sig bli både brant och stekigt. Coach hade planen klar, många timmar i cykelsadeln exklusive fikastopp och vattenpåfyllnadspaus. Lugnt från början till slut som det ska vara i januari. Några höga toppar med fotopaus ingick också till mitt stora nöje. Halvvägs delade sig gruppen, så att vissa kunde snedda hem till byn och vissa ta ”femtimmarsrundan”. Jag hängde med hela vägen till slutet och solnedgången. Kände mig glad och euforisk ända in i planket och sitter nu på min balkong och njuter av utsikten. Coach är smått filosofisk och påminner om att det gäller att njuta varje gång man besegrat en topp, inte bara jaga vidare till nästa mål…..

När jag tittar lite tillbaka, så känner jag mig otroligt tacksam för möten och människor i mitt liv och alla upplevelser vi får dela. Känner även entusiasm och spänning inför vad som komma skall. Livet är en resa, vi färdas härifrån till dit. Vi kan lika gärna färdas med glädje. Nu ska jag ta av mig hjälmen och duscha. Sen väntar mat och manjana med mysigaste Ingmarie. Peace Love Out från Fuerteventura.