Kategori: Familj

Olá

Postad den


Snygg svettig trio tar kort fikapaus på gården

Jag är nog ingen finsk ensamvarg trots allt. Det kan vara väldigt rogivande att harva själv i eget tempo, men ingenting slår skönt sällskap. Som gourmétriathlet tar jag alla chanser att samtala mig igenom ett träningspass. Vi stämde träff i Tavira med Camilla&Co, som håller läger på en turistort i närheten, och tog den krokiga turen in i det verkliga, sanna mysiga Algarve.

Senare fick det bli en efterlängtad sväng till Atlantens strand. Ovanligt lugnt och stilla denna kväll. Inga stordåd eller bestående historiska kapitel har skrivits av mig i dag, men jag känner mig otroligt lyckligt lottad att få avsluta ännu en dag med en känsla av mening och sammanhang. Rofyllt. Tack – gonatt! På måndag är jag tillbaka på jobbet igen!

Jona


Spavistelse vitaliserar

Postad den

Sovit otroligt skönt, gott och drömlöst. Gjorde säkert väldig nytta med all mys och mat kvällen innan. Hur beter man sig på SPA? Man glider runt i morgonrock, ligger i fostervatten, lyssnar till skvalpig musik, dricker apelsinvatten och bläddrar förstrött i en tidning. Fånigt och fnittrigt i början, men Josey o jag landar i bastun och njuter massor av massagen. Just njutning är något jag borde öva på betydligt oftare. Träning är hårt, njutning är lätt. Utvilad, vitaliserad och välgödd ger jag mig ut på en hemlig löprunda innan någon annan vaknar. Inget hårt alls i min löpning i dag, ren vilolöpning – träning är  en sann njutning.

3 snabba bilder från helgen som försvann

Postad den

Tillslut får jag nog av minusgrader och tränar mitt i vardagsrummet. Här sitter jag på cykeln och försöker se hård ut. Mitt framför finns datorn på en hög pall. Tittar på Sherlock Holmes, den nya versionen.

Sedan gick vi en sväng bland Skånska Slott och Herresäten. Här på Katrinetorp, en gård från 1800-talet. Familjen poserar inte på befallning som jag.

Kan inte se mig mätt på solnedgångar. Trots packisen- är vi är en dag närmare vår!

stjärnklart

Postad den

Stjärnhav på Vellingeblomman.

Natten som gick var magisk. Jag var tvungen att putta på Janne för att peka på månen och venus och snön och allt som gnistrade och glimmade, men han var måttligt begeistrad verkade det som. Lite trött på morgonsimningen sen. Stack ut nosen en sväng även senare, springa var tanken, men blev mest kall om rumpan. Stearinljusen brinner dygnet runt nu och det börjar kännas extra varmt och mysig i stugan i takt med att julefriden sprider sig ända uti fingerspetsarna. Vi firar hemma och tar det som det kommer med mys och mat. Mest med ro. Glad om jag lyckas få ut ungdomarna på en promenad till stranden, men det är inte hela världen om vi fastnar i soffan hela dagen. Lördag -måndag kommer jag att köra en tredagars spinningkavalkad på Formtoppen för att bränna lite. Varje morgon runt 9. Varmt välkommen om du vill :)

Puss på nosen

Jona

vit advent väntar

Postad den

Ho ho! Huset har förvandlats till en fjällstuga över natten. Snötokig utnyttjar jag situationen, som snart kommer att vara ett minne blott, till att skapa snöänglar, meditera i snö, dra spår med skidorna så svetten lackar, bada bastu och rulla i snön. Funderar, kanske lite smått makabert kan tyckas, på saker att göra innan jag dör, och ju mer jag tänker på det, desto kortare blir listan. Slutligen blir det ingen lista alls. Tror att det är nyttigt att tänka på döden ibland. Min mormor var bra på det, att släppa taget, det enda som störde henne på slutet var att hon inte längre skulle få krama oss ”sedan”. En sak är säker som naturlag: Efter att vi är borta kommer inget att förändras, livet går vidare och snön faller som vanligt och sopar igen alla spår. Väldigt mycket känslor av glädje och tacksamhet  i mitt sinne i dag. Fridens liljor och fridfull advent. Jag har haft vilovecka och skrivit på ”Tvåan”, men på måndag drar vi igång igen metodiskt med simma, cykla, springa. Tills dess tar jag en pepparkaka till.

helgdag

Postad den

”Man skulle nästan kunna bli religiös”.  Precis när vi träder in genom porten till katedralen möts vi av ett mäktigt crescendo. Det känns som att det ligger en regissör bakom det hela. Check check, nu kommer familjen Dahlqvist in genom dörren. Släpp fram solisten! Vi helgar helgon med en visit i Lunds Domkyrka på alla helgons dag. Nåja, sanningen är snarare att vi råkar gå förbi och får ett infall. Det pågår repetition inför kvällens Requiem och musiken berör och griper tag i mitt hjärta. Akustiken är mäktig och förstärker effekten av pampighet. Mediterar och tänker att glädje, frid, harmoni och djupare innebörd inte går att finna där ute eller någon annanstans utan bara inuti oss själva. Inuti hjärtat. Efter en stunds andakt går vi ner i kryptan, snackar en sväng med de döda och kollar in jätten Finn. Kul inslag med hedniska symboler mitt i det heligaste. Blir nostalgisk och tänker på tiden när jag som ung arkitektstudent satt och skissade skuggor i timmar. Jesper funderar vad som kan krävas för att få ”ligga här” och om man kan snacka till sig en viloplats i domkyrkan hos kyrkorådet. Tror inte det.

Ta vara på helgen släpp fram hjärtat i ljuset.

Jona