Kategori: Okategoriserade

Hösten verkar ha kommit till Höllviken på allvar. Bara sådär, på en enda dag. Jag menar, för någon dag sedan svär jag på att det var över 25 grader, soligt och ljust. Nu stirrar jag mörkret i vitögat och ser löven sakta singla ner. Tanken var att springa igång kroppen lite smått, men det blev en lång gångmarsch istället. Känner lite av sviterna efter resa och mild feberattack, eller så är jag helt enkelt bara vissen som löven. Har knarkat femtielva äpplen i dag – det kan kanske hjälpa. I övrigt klagar jag inte på vädret, fuktigt och friskt är skönt för lungorna.

Många intryck från Indien – Mera blandade osorterade bilder finns på Flickr.

Hemma efter fjärde turen till det andliga Indien. Jag har duschat 3 gånger under mitt dygn hemma, men luktar fortfarande Indisk mix bestående av rökelse, eld, kanel, prasad, ghee, koskit och avgaser.

Munkar, heliga kor, apor, lamor, miljarder människor och många heliga. Lite lätt omtumlad men livslevande. Indien slukade hela mig och spydde upp mig igen drygt två veckor senare. Har åkt skakig berg-och-dalbana med vidöppna ögon utan säkerhetsbälte. I Gadaipur gick jag på nattlig vandring från tempel till tempel på små stigar i halvmånens sken med byns småungar. Här bor jag säger Puija stolt och visar mig sitt hus sammanfogat av pinnar och presenning av plast. Eldar brinner utanför hyddorna och vi dricker chai med massa socker. Gyllene templet i Amritsar är mäktigare än jag minns i soluppgången. Fiskarna har vuxit sig fetare och hoppar högt medan tusentals människor förenas i morgonens första lovsång till det gudomliga. Heligt vatten serveras ur stora kannor. I Dharamsala i Himalaya blir jag bjuden på te gjord på getmjölk och smör av tibetanska munkar.

Generositeten vet inga gränser. Jag bara ler och sväljer och dricker upp och tackar vänligt ja när jag blir bjuden på mer.

Jona

Jag är bortrest till den 5 november. Malinda Sunesson håller alla klasser under vecka 43 och vecka 44 håller vi höstlov- alltså ingen yoga.

I Indien har jag blivit berörd på djupet av hjärtat och mitt inre liv har genomgått stora förändringar i samband med varje resa.

Vi besöker ställen som är viktiga för kundaliniyoga – själva essensen av vår andliga tradition. Resan startar i södra delarna av New Delhi, fortsätter till Amritsar och sedan vidare på krokiga vägar till Dharamsala.

Internet fungerar dåligt på Pilgrimsresor och jag kommer förmodligen inte att uppdatera alls, men lovar att visa bilder och berätta allt i sinom tid.

Vi ses snart igen, tills dess – ta hand om er och ta hand om varandra.

Jona

Sitter på Arlanda, ler fånigt för mig själv och känner mig tacksam över alla spännande platser och fina människor jag får uppleva. Efter en exotisk helg i Norrland är jag mitt i en snabb mellanlandning. Om en stund lyfter flyget och tar mig sista sträckan söderut. Här kommer mina fem spontana anledningar till att alltid vilja återvända till Skellefteå och Norrland.

*Mesost. Hyvlar på friskt och laddar mackan med cirka 5 skivor. Dylika delikatesser går inte att hitta hemma i södern, så jag passar på att bygga upp depåerna inför vintern.

*Skog. Jag är svältfödd på skog och tar första bästa stig in i djupet. Jag bara andas, bara är, bara finns. Känner lugnet infinna sig.

*Vatten. Njuter vid ån som sakta flyter fram, stannar till vid den vilda forsen och smakar stilla vatten i tjärnen. Vanligt vatten ur kranen är dessutom superkallt och friskt!

*Människor. Vackra, vänliga, tålmodiga, hjälpsamma och väldigt gästvänliga. Jag känner mig väldigt välkommen och väl omhändertagen. Kommer tillbaka när som helst.

*Skellefteå Sushi Bar. En pytteliten söt japansk restaurang som drivs av indier! Åtta bitar vegetariskt och supergod misosoppa senare är man mätt och redo att undervisa igen.

Tackar min lyckostjärna!

Jona

Jag har hämtat andan i dag och inte rört mig speciellt många meter. Skrivit desto mer. Mår alltid lite konstigt när jag inte tränar och saknar min dos av goa endorfiner. Mot kvällskvisten kände jag allvaret välla fram i sinnet – utan någon egentlig anledning. Skyller på det finska vemodet. Lugn promenad med djupa andetag hjälper mot krypande känslor. Sagt och gjort. Jag tog med mig mannen och vi gick ut till fyren vid inloppet till Falsterbokanalen. Solnedgången  tog andan ur mig helt och vemodet kunde lämnade kroppen. När jag skulle undervisa en timme senare var jag mitt gamla hurtfriska energiska jag :)

Vemod är ganska vackert när jag tänker efter. Sov Gott, i morgon är en annan dag.