Helsingborg Mind Game

Stort tack till arrangören IS Göta och den tappra publiken och ”Local Coach Kurt” som tagit nästan alla bilder. Att tävla i jävligt väder är en sak, men att stå som volontär i en rondell med en flagga och vifta i flera timmar kräver en helt annan typ av uthållighet.

Full storm, meterhöga vågor, ösregn och allmänt bistert i Helsingborg i dag. Jag var beredd på en grym kamp mot mitt eget sinne och elementen. Men kampen kom helt av sig. Jag hade inte ont någonstans och kunde inte torka bort leendet från mitt ansikte under hela loppet.

Älskar hav och höga vågor, men det blir inte så mycket skönsimning direkt, utan mest att slugga sig fram och parera vågor. Att ta sig ut genom skummet som slog in mot stranden krävde en hel del viljestyrka och specialteknik. Vi skulle dessutom upp på stranden igen, springa på vassa stenar, varva och ta oss ut igen 3 gånger. Hörde att simningen kortades ner senare till motionsklassen. Tur för dem!

Cyklingen var brutalt blåsig, svajade rakt ut på vägen i sidovinden några gånger och är innerligt glad att det inte var någon trafik att tala om denna söndag. Men jag hade trycket, cyklade min cykel som aldrig förr och kom i kapp andra elitdam strax efter vändpunkten på andra varvet. Det var ett gott ögonblick även fast jag visste att hon skulle ”ta mig” senare under löpningen.

Löpningen var intressant, först sprang vi rakt in i väggen, motvinden, sedan rundade vi en vägkon 180 grader och och formligen flög fram i medvinden. 4 varv på detta vis. Kände mig lite sliten i benen efter stormcyklingen, men jag hade fin hejarklack och glädje i hjärtat.

Vann både guld och brons. Kom etta i ”tantklassen” kvinnor 40 år och trea i elitklassen, med endast två elitdamer i nitton-tjugoårsåldern framför mig :)

Tack Till Trek!

Love Out

Jona

Sövde Race Rapport


”Lugna ner dig lite Jona, vi gör ju ingen VM satsning här”  – brukar Lotta säga ibland när vi kortar av simpasset och sätter oss i bubbelpoolen istället. Detta foto har jag snott från Skånska dagbladets nätupplaga.

Jag kanske inte ska skämmas över att jag gillar att vinna, men ibland tycker jag att hela tävlingsgrejen är lite pinsam på något underligt vis. Jag menar, här sitter jag i lotusställningen dagligen och försöker jobba med mitt ego och så jublar jag med fingret i luften över att komma först. Ett tag fick jag för mig att tävlandet kanske kunde hämma min andliga utveckling. Men så minns jag att det faktiskt är TACK VARE min meditation som jag vinner mina segrar, både personliga och över andra. Nåja, nu var Sövde Triathlon en liten skittävling på hemmaplan och inget att hänga i julgranen, men det fråntar mig inte glädjen. Absolut roligast av allt var dock att träffa alla gamla godingar som jag inte sett på flera år. Började nästan böla när jag mötte blicken till en gammal kompis från förr mitt i en backe.

Nu till själva tävlingen. Simstarten var från stranden, vattnet väldigt långgrunt, så man fick springa en bra bit i dyn innan det gick att crawla. Simningen gick väldigt fridfullt till, fick inga hugg alls och kunde glida ganska ostört på kanten. Dock kan man konstatera att det blivit en del bubbelpool i vinter. Bilder har jag ”lånat” från nätet.

Upp ur vattnet är pulsen extremt hög, men jag gillar växlingsmomentet i triathlon, att springa hårt samtidigt som man ska tänka i flera steg framåt, ta av våtdräkt, hitta cykel, på med hjälm, springa ut, hoppa på cykeln, fokus fokus fokus.

Cyklingen är en ren njutning, för jag ÄLSKAR min cykel hängivet, vi är verkligen en perfekt match, kanske lite för perfekt, för jag tar onödigt god tid på mig och flummar iväg i tankarna iband, glömmer trycket i pedalerna och bara myscyklar. Här finns en klar förbättringspotential.

Löpningen gick bra. Sprang ifatt Sandra och tog ledningen någon km innan mål. Lite kul fenomen, så fort jag är i ledningen slappnar jag av och rullar mer, trycker mindre. Jag är inte direkt van att tävla på så här korta distanser, det var nästan lite snopet när jag kom i mål. Redan?

Tack Triathlon Syd och IK Vinko för ett fint arrangemang från början till slut. Tack alla triathleter! Detta var genrepet, nästa helg blir det dubbelt så långt i Helsingborg.

Jona

en tävling hägrar

I dag har jag varit ute och stridit med mig själv. På söndag ska jag tävla i Sövde Triathlon och jag vet redan nu att det kommer att bli ett rent helvete. Älskar att tävla länge på långa lopp och hatar verkligen de korta loppens hets, hugg och slag. Hellre lida långsamt och länge än plågas kort och intensivt med blodsmak i munnen. Men jag är sååå sugen på att tävla och är i dagsläget inte tränad för ett långt lopp. Kort får det bli. 400 meter simma + 20 km cykla + 5 km springa. Är rätt taggad faktiskt. Man kan kanske piska någon tonåring.

mallorca game face

Kära Coach! Visst ser jag väldigt koncentrerad ut på denna bild och jag tog verkligen i och blev trött. Jag ler ju inte ens åt publiken. Dessutom springer jag med vassa armbågar för allt  hålla alla stora starka stygga killar på avstånd. Jag lovar att jag gjorde mitt yttersta från början till slut. Kramar/Jona

Nej jag har inte fått på mig skorna ännu, det kommer i nästa bild.

Fattar inte varför jag flinar, måste vara att det helt enkelt är så himla härligt kul att cykla på Mallorca. Jag älskar dessutom min nya cykel så mycket, kanske lite för mycket, så att jag blir lite för bekväm och vill sitta kvar riktigt länge.

Här tappade jag fokus lite, men det var enda gången under hela loppet.


Tummen upp för snygg rosa badmössa. Notera att jag har en offensiv attityd och står längst fram innan start.

Man fick ett band runt armen för varje varv man sprang. Jag håller upp armarna för jag tyckte det gick så himla bra och när bilden tas har jag fortfarande olyckligt omedveten om att jag inte har vunnit :o Resultatlistan kommer inte upp förrän långt senare.

Tack tack

Jona

Mallorca Race Rapport

Euforiskt. Nästan samma känsla som på mitt första triathlon. När allt är nytt och spännande och ingenting behöver bevisas, kan man tävla kravlöst avslappnat. Jag valde intuitionen som hjälpmedel och det kändes läcker att fullt ut lita på kroppens signalsystem och tävla utan vare sig tidtagarur, pulsmätare, hastighetsmätare, wattmätare eller andra leksaker. Kändes fenomenalt bra.

Simning 1,9 km. Alla kvinnor startade samtidigt direkt efter proffsen. Behagligt att slippa slåss med massor av män. Låg på kanten av startfältet och kunde glida fint med i stimmet utan att rytmen blev störd. Fick bara en liten vänlig spark på simbrillrona, men dom satt lydigt kvar. Tid 35 min. 5 min långsammare än personbästa.

Växling från sim till cykel. Växlingsområdet var enormt långt och vi fick springa barfota nästan en kilometer innan vi var upp från beachen till cykeln och vidare till startpunkt för cykling. Hittade mina grejor, fick på hjälmen, kom iväg, inga problem. Fick snabbaste växlingstiden i min klass. Kul att vinna i en gren i alla fall!

Cykling 90,1km. Superlativen räcker inte till för att beskriva cyklingen. Den absoluta höjdpunkten var att få åka ner för serpentiner på helt avstängda vägar. Bara att släppa på och ta ut svängradien utan att behöva fundera på mötande trafik. Tid 3timmar. Personbästa från ”back in the days”  är 2:30 i Clearwater, men det går inte att jämföra Mallorca med platta Florida.

Löpning 21,1 km. Hett hett hett! Vatten, våta svampar och is in i kläderna för att inte smälta. Magproblem direkt efter första vätskestationen, jobbade med andningstekniker och det släppte. Jag hade samma tid på alla 4 varv även fast jag upplevde att det gick betydligt snabbare på det två sista. Får fila lite mer på intuitionen. Tid 1:55. PB är 1:40 och jag konstaterar glatt att åldern tar ut sin rätt och bölar inte mer över detta. Totaltid 5:42, placering 11. Och här bjuder jag på dagens triathlonbränna/Jona