dagen innan tävling



Varje resa består av utmaningar, segrar, bakslag, lärdomar och enkla stunder av sann glädje. I morgon är det dags för Ironman 70.3 Mallorca 1,9 km sim + 90,1 km cykel + 21,1 km löp. Har blivit adopterad av ett  20-tal stockholmstriathleter och vi bor på ett trivsamt hotell förnämligt nära starten. Jätteglad över mysigt sällskap, som hjälper att hålla den värsta nervositeten stången. Många glada likasinnade ska vinna personliga segrar i morgon. 2000 startande totalt, så jag lär inte vara helt ensam. I dag har jag simmat banan i gryningen, joggat lätt, pimpat cykeln och kört kort testrunda samt pillat med alla prylar. Vädret verkar bli strålande och mitt mål är att köra på! Resultatet får bli vad de blir- det är inte därför jag är här- utan jag är här för att jag följer min passion. Kram o gonatt/Jona

Camp Mallorca dag 9- Ja, jag vann!

Kände mig fräsch och frisk hela loppet och det räckte gott och väl till första plats i min kategori kvinnor 40 och dessutom till 4 plats av alla kvinnor totalt. Jag hade sällskap av Tommy från Stockholm som också kammade hem segern i sin klass.

Simning. Vi fick hoppa i från kajen och simma ut till startlinjen mellan två bojar. Startskottet gick i form av en högt ljudande siren och tävlingen kunde börja. Fick bra flytt direkt, skön känsla i havet, kunde glida fram i skummet av alla andra tävlande. Upp från vattnet på en ramp och där stod starka karlar och hivade upp oss.

Cykling. Fantastiskt vacker bana, avstängd för all trafik i båda riktningarna hela vägen runt. Hett och soligt och kuperat. Höjdpunkten var en riktigt tuff klättring upp till klostret San Salvador med efterföljande slalomåkning nerför. Cykeln gick som en gud och jag kunde plocka placeringar på slutet ner mot havet.

Löpning. Ut till fyren i Portocolom och tillbaka, kände mig hyfsat pigg, men hade svårt att mana mig själv till att lida och öka tempot även fast jag intuitivt kände att jag nog både borde& kunde springa fortare. Hade dagen till ära lämnat klockan hemma faktiskt, ville tävla helt på känsla.

TriStar Mallorca var en otroligt professionellt arrangerad tävling, som jag verkligen kan rekommendera om man råkar vara här i krokarna. Mycket glamour rakt igenom. Jättenöjd verkligen, det är roligt att vinna, men största personliga vinsten är att vara tillbaka på banan igen efter mitt långa uppehåll sedan VM Hawaii 2008 med glädje, go känsla och utan krav, prestige eller prestation.

Glad go kram

Jona

Camp Mallorca dag 8- tävlingsförberedelser

Hoppas springa i mål. 360 atleter skall köra TriStar Mallorca i morgon. Favoriter är:

  • Chris MCCORMACK (AUS)
  • Normann STADLER (GER)
  • Olivier MARCEAU (SUI)
  • Marcel ZAMORA (ESP)

Jag anmälde mig spontant till tävlingen, eftersom jag ”ändå är på plats”. Det är bara ett kort race för min del: 500 meter simning, 50 km cykel och 5 km löpning, men jag kommer nog att bli duktigt trött ändå. Har förberett mig i dag med en lätt ledig löprunda i soluppgången, registrerat mig och simmat banan i Portocolom. Känner mig fräsch och frisk, men spänningen stiger och fjärilarna fladdrar i magen. Återkommer med fullständig rapport.

Ska göra mitt bästa.

Jona

dagen som vände

Hallå Hallå!

I morse var det inte så muntert.

Innan jag visste vad som pågick satt jag i en bil på väg till Eslöv.

Och sedan slog jag mig själv med häpnad och tog på en nummerlapp.

Loppet bestod av närmast sörjande, en handfull ungdomar, ett tjugotal veteraner och en Etiopier. 4 varv på en 1,5 km slinga skulle avverkas så fort som möjligt. Sköna godingar från min klubb, Heleneholms IF var exalterade över att ” gamla triathleten” var med. I vissa sammanhang står verkligen tiden still.

Vinnartrion 40-åringar på efterfest i omklädningsrummet. Nej jag vann inte, men den 26 februari 2011 är dagen då jag ”kom tillbaka”. Mina vänner från Ystad Friidrott ska hoppa höjd och längd och stöta kula m.m. Veteran SM i Karlskrona nästa helg. ”Ska du med?” ”Nej tack, inte just denna gång.”

Himlen är blå och härifrån Husarängen bär det nyfiket framåt över nästa krön… En sak är i alla fall säker, man vet aldrig vad som väntar. Tack för i dag/Jona

Fuerteventura Fresh & Loose

Träningstävling i lördags. Sim i hav, spring upp, av med våtdräkt, cykla två varv, spring runt några golfhål. I mål på under en timme. Knappt en tiondel av en Ironman och ingen prestation att hänga i julgranen, men jag lyckas släppa min mentala ”jag-vill-inte-tävla-spärr” och det känns befriande. Här är några fina foton som Lina tog. Jag har granskat dem kritiskt och tycker jag ser mer sprallig& lat än hård & fokuserad ut, men jag ser också klart och tydligt att jag är ganska glad & fri. Jo, jag ser tung ut, i synnerhet bakifrån, men jag är 43 freakin’ år och rockar fortfarande den här sporten. Det gäller väl att vara sann mot sin natur. Lev fritt.

fågel fenix flyger ur askan

Ahoy! Morgonen inleds friskt med simning och lucköppning i en nästan folktom simhall i världsmetropolen Trelleborg en mil i bil längs kusten från där jag bor. Av någon outgrundlig anledning är jag lätt uttråkad, så mitt i passet finner Lotta på botemedel och tycker att vi kan skoja till det med diverse andningslekar. Att andas efter 11 armtag gör det hela mycket mer spännande. Man måste verkligen fokusera för att inte storkna och bli snurrig i huvudet. Efteråt festar vi på clementin och några fikon i omklädningsrummet. Tacka vet jag träningskamrater.

Lite yogajobb på det. En snygg och smidig kille dyker oväntat upp till passet, i ensam majestät bland 22 kvinnor. Grips av empati. Ser ju direkt på långt håll att det är hans fru på mattan bredvid, som har lockat honom till salen. ”Du måste verkligen prova yoga, det är jättebra för dig”. En människa kan endast bli befriad om han finner sanningen i sig själv, sin egen sanning, tänker jag. Ska bli spännande att se om han återkommer.

På gymmet blir jag utfrågad om min form, status, mål och meningen med mitt liv. Svarar sväpande och dröjande. Christer massören, som leker med en Pilatesboll bredvid, hoppar in i samtalet och då vet jag att det är kört. Christer hör, vet och ser allt. Ryktet är ute på byn nu säger han, för ”man” har sett mig springa, och det är lika bra att erkänna. Okej då. Jag erkänner. Jag ska tävla. Sen. Men än så länge är det lussebullar och prestigelöst decembermys.

Min hemliga dröm är att resa mig likt fågel Fenix ur askan, blotta bringan och lyfta mot nya höjder.

Frid och frihet!

Jona