Författare: Jona

Janne mumlar& lockar och tycker att jag ska ligga kvar i sängen och helga den svenska nationaldagen, men det kliar otåligt i kroppen och jag svarar högaktningsfullt att jag avstår mer sömn just nu. Kraften utifrån kallar och jag är klarvaken. Tar stigen ner och dyker i havet. Kollar in solen och konstaterar att den är snygg som vanligt. Känner mig fånigt gråtfärdig och tacksam och vill liksom falla ner på knä och pussa på marken och visa vördnad för detta ögonblick. En grej som funkar fint i Indiska tempel och ser väldigt rolig ut på en Skånsk beach. Tar mig sedermera samman. Ler och tänker på munken som säger till sin adept : “Bara fortsätt meditera, så går det nog snart över”.

Jona

Min meditation just nu ger mig sjukt mycket energi. Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen med allt. Det jämnar såklart ut sig under året- november är inte lika het.

Smeksamma vindar rullar in över Kämpingebukten och jag skrotar hels runt i bikini 24-7. Ibland tar jag på mig sim- cykel eller löpkläder och ger mig ut på byn som en vanlig kvinna, men helst vill jag bara pilla med sanden på stranden. Älskar Juni hejdlöst! Varje dygn ökar i intensitet och ljusstyrka fram till sommarsolståndet. Det är ren naturkraft – skaparkraft. Veckan har annars handlat mycket om avslut och avsked, en aning vemodigt, men jag känner att några veckors uppehåll från yogajobb kan ge mig perspektiv och nytändning. Träningsmässigt har det varit tufft. Inget snack, inget mys, inga fikastopp, inget fipplande med kamera, bara en seg kropp och en trilsk hjärna att utmana. Kanske kan jag bli snabbare om jag inte stanar och luktar på rososorna tänker jag. Nu rullar jag vidare en sväng, pojkarna väntar på Formtoppen, dags att runda av veckan med söndagscykling.

Länge Leve Juni!

Jona