Författare: Jona

vanlig vardag i vinden

Postad den

Blåste bort i dag och det var riktigt välbehövligt. Stånkade upp för åsen och precis när jag fick cykeln över krönet tog vinden extra sats och knuffade mig i sidled ut mot åkern. Med en instinktiv reflex räddade jag situationen utan markkontakt, vilket iofs inte hade varit speciellt obehagligt. Hastigheten var obefintlig och jag var välklädd med hjälm, skoöverdrag, vantar och ett rejält lager underhudsfett. Det är ingen hemlighet, jag är i runda slängar cirka 10 kg fetare nu än när jag vann SM-guld, vilket har sina fördelar fram för allt i poolen. Fryser sällan numera. Kunde tom yoga barfota ute utan problem nyss när fotografen var på besök. Nåväl. Har haft mycket att tänka på på sistone och eftersom jag inte är alls bra på att tänka, tär det på krafterna. Är inte typen som oroar mig eller våndas om forntid och framtid, men ibland blir jag bara så oerhört trött på mig själv.

Då är det extra bra att blåsa bort dylikt gnäll från hjärnan rakt ut på den skånska åkern. Riktigt roligt blev det i kväll. Precis kommit hem från ännu ett av mina bejublade föredrag (jag kör på utan att skämmas nu) där höjdpunkten var när alla fick presentera sig och sin idrottskarriär. Otroligt kul, det var allt från bågskytte till konstsim och rugby. Älskar berättelser ur livet. Varje människa har sin historia att förmedla. Varje dag är ett nytt blad att skriva.

Oj, nu kom Josefin hem från bio och vill yoga…. det var verkligen otippat, dags för Nattyoga

Jona

sprid gärna mer kärlek i trafiken

Postad den

Ciao Bella! Olá! Amore Amore! Det är väldigt mysigt när någon hälsar glatt, vinkar eller hojtar till uppmuntrande. Blir alltid otroligt peppad och benen blir direkt lite piggare. I sociala kulturellt högklassiga cykelländer som Italien anses det närmast ohyfsat eller ouppfostrat att inte hälsa. Jag har fått många glada tillrop på cykelfärder genom åren. I Frankrike, Spanien, Italien, Nya Zealand, div. Kanarieöar, Portugal, Australien…. m.m. finns det ofta utrymme till en varm hälsning. Inspirerande att ibland även dela gemensamma kilometrar med någon som man bara råkar korsa på. Många oväntade samtal har det blivit på livsvägen. Här hemma är detta fenomen tyvärr ännu ganska ovanligt. Oftast stirrar den Skånska cyklisten stint ner i asfalten eller håller koll på sin mätare. Detta absolut inte menat som gnäll eller klagomål, älskar skånska cyklister och deras bistra disciplin, men jag ser det som en del av min mission att sprida lite mer kärlek och vårsång på vägarna.

Jona- Hon Som Vinkar.

vårdagjämning

Postad den

Vi har hela livet på oss att finna balansen mitt i det sjudande gungfly som är essensen av allt liv. Vårdagjämning i dag- en dag i perfekt balans mellan vår och vinter. Hittade balansen på en fin ny meditationsplats i morse. Kanske kan tyckas makabert, men våren blommar som vackrast bakom gravarna vid Falsterbo kyrka. Liv och Död. Balans i det med….

Kramar. Nu vänder det.

Jona

hem på tegelstenar till ben

Postad den

Vägen hemåt från Portugal började med ett brickpass cykel + löp. Brick betyder visst tegelsten. Jo, det finns mycket fikonspråk inom triathlon liksom i alla nördiga kretsar för inbördes beundran bland likasinnade. Just brickpass innebär att man staplar cykling och löpning ovanpå varandra, tränar två grenar utan paus. Plötsligt gick det upp för mig med extra tydlighet vad som menas. Insikten slog i huvudet som en tegelsten. Rullade in, växlade ner, hoppade av och bytte skor. Med ben tunga som tegelstenar sprang jag iväg på den sista rundan runt byn. Tröstar mig en aning med att backar suger mer än Skånsk flackmark. Japp, jag är absolut bäst på att hitta fullt godtagbara ursäkter.

Hemma nu. Varmt välkommen på yoga i kväll!

Jona

Olá

Postad den


Snygg svettig trio tar kort fikapaus på gården

Jag är nog ingen finsk ensamvarg trots allt. Det kan vara väldigt rogivande att harva själv i eget tempo, men ingenting slår skönt sällskap. Som gourmétriathlet tar jag alla chanser att samtala mig igenom ett träningspass. Vi stämde träff i Tavira med Camilla&Co, som håller läger på en turistort i närheten, och tog den krokiga turen in i det verkliga, sanna mysiga Algarve.

Senare fick det bli en efterlängtad sväng till Atlantens strand. Ovanligt lugnt och stilla denna kväll. Inga stordåd eller bestående historiska kapitel har skrivits av mig i dag, men jag känner mig otroligt lyckligt lottad att få avsluta ännu en dag med en känsla av mening och sammanhang. Rofyllt. Tack – gonatt! På måndag är jag tillbaka på jobbet igen!

Jona