Årets första banpass är satt på banken. 8×800 meter kontinuerlig löpning med högre fart efter halva sträckan. Vid frukost hjälper Janne mig att sätta perspektiv på tillvaron. “Jaha och hur många i Sverige tror du kör åttahundringar i dag, en måndag morgon i januari klockan åtta?” Du menar alltså att det blir ensamt på IP undrar jag. “Det är bara en kvalificerad gissning Jona”.
Lite segt. Gick sedan en sväng ner till stranden för att finna perspektiv på tillvaron och lyfta blicken från min egen navel, men hittade inte horisonten någonstans, knappt ens några vågor. Januari ligger tät över Kämpingebukten, men man kan alltid trösta sig med att det ligger mycket vilande Prana, (slumrande livskraft) i luften i väntan på våren. Hey so long, det är helt normalt att känna sig seg nu när naturen vilar upp sig… Ses snart/Jona
Perspektiv fick jag senare när jag läste om fantastiska Annette Axmacher med den aggressiva formen av hjärntumör, Glioblastorm. Annette bloggar om sin livsresa på Sydvenskan. “Jag har tänkte på hur döden kan komma att se ut men framförallt hur jag vill att den ska se ut. Jag funderade också på om jag var tillräckligt förberedd för att ens ha tid att dö nu. Kom själv på att det var en absurd tanke och fick nöja mig med att allt löser sig på något sätt. Jag har som vanligt alltid lite detaljer kvar att ordna med men det får någon annan lösa eller låta det vara som det är”- AA
