Kategori: Okategoriserade

 

Varmt välkommen på Pranayama Vinyasa Master Class ”Big Five” i Malmö

Photo by Romulo Cruz

• Jag lägger jag märke till att vårblommorna i vasen ser trötta ut, som att de har tappat all sin glädje och livskraft. Jag klipper ner dem några centimeter, tar bort vissna blad och fyller på med nytt vatten. Snart lyser blommorna upp med ny kraft.
• Jag behöver också ny kraft, så jag tar med hundarna och går ner till havet för att andas. Ankorna (gräsänderna) har lagt sig en bit upp på stranden för att söka skydd bakom en kulle av tång. De verkar inte alls gilla att havet är oroligt. Java&Lemmy är däremot uppspelta och drar och sliter i kopplet.
• En fiskmås flyger ensam i stormen, den flaxar inte med vingarna, utan bara lyfter och sjunker majestätiskt med hjälp av lufttrycket. Det ser helt magiskt ut. Jag vill vara som den.
• Just nu är det plusgrader på Sydpolen och kall luft därifrån pressas ut över den norra hemisfären. Vi har snöstorm i Skåne på särtorsdagen. Man skulle kanske kunna säga att vi får vad vi förtjänar.
• Vädret påverkar inte mig personligen, och jag tror att det är en medfödd egenskap, för det är helt andra saker som får mig ur balans. Jag är som en hundvalp och blir uppspelt varje gång naturen skapar kaos.
• Jag har på mig en vit outfit för slalomåkning, som håller värmen jättebra. Min vana trogen vänder jag ansiktet mot solen, som dock just nu gömmer sig bakom molnen, och tar en paus för att utöva lite spontanyoga.
• Sträcker ut armarna, lutar mig mot vinden och försöker flyga lika vackert som fiskmåsen. Den skrattar åt mig, för det ser inte alls snyggt ut, jag tappar balansen hela tiden, och måste början om många gånger. Sekunderna av triumf är glada när jag lyckas.
• Fast jag älskar kaosväder, förstår jag verkligen dem som blir deprimerade av vårens nyckfullhet. Jag vet hur det känns – det är tungt. Här i norr är vi dessutom speciellt beroende av solljus och all avsaknad av värme lägger sig som hinna av is över våra hjärtan och lungor.
• Det blir svårare att andas, man måste hela tiden anstränga sig och det känns trögt i kroppen. Men alla måste vi på ett eller annat sätt leta upp oss själv i stormen, och jobba på att hitta en framkomlig väg. Glädje är någonting vi behöver söka och skapa varje dag. Mitt trick är att försöka vara lite mera hundvalp eller fiskmås än anka.
• Nu flyger jag till Portugal för att fira påsk med Janne, mina svärföräldrar och några underbara vänner. Det kommer i vanlig ordning att bli en aktiv semester där Janne håller i det sociala, medan jag styr upp yogan&träningen. Jag är tacksam över att jag får möjligheten att flyga och fara för att tanka ljus med jämna mellanrum. Jag behöver det för att kunna vara en ljuskrigare i den här trumpna världen.

Flyg som en mås och glad påsk!

Jona

• P.S. Måndagen den 9 april håller jag en Pranayama Master Class på Hot Yoga Malmö kl.18:30-19:45. Jag lägger upp mer info här strax, men du kan anmäla dig redan i dag genom att mejla: Reception@hotyogamalmo.se
  Vi kommer att lära oss fem andningstekniker som ger energi och harmoni.

• Man kan hålla fokus i 30 sekunder eller 30 minuter eller 30 dagar, men det är först när man klarar av att hålla fokus i 30 år, som man kan kalla sig en mästare.

• Vi har precis kommit hem från ett träningsläger på Mallorca med mycket triathlon och även en del stretch&yoga. Fram till nu har träningen handlat om att preparera kroppen inför kommande utmaningar. Snabbhet och fart har varit mindre viktiga än tålamod och envishet. Vi är på gång och vi är ihärdiga. Energin finns och vi ökar takten snart!
• Jag lägger märke till att många blir nästan besatta av sina tider redan tidigt på säsongen. Det är helt okej, tid är kul, men jag ser det som min uppgift att hålla nere prestationshetsen och tala om mjuka värden. Hur känns det? Är det något du vill förbättra? Det gäller nämligen att inte bränna ut sig i förtid. Att spara några tändstickor till slutet. När man byggt en stark bas, kan man snart köra mer tävlingsspecifik träning, för att nå sin fulla potential som triathlet – på tävlingsdagen! Och resten av livet.

Med värme och kraft,

Jona – coachande atlet*

*Jag är coachande atlet eftersom jag peppar andra samtidigt som jag tävlar själv. Personligen har jag många år på mig att utvecklas då jag nu ”bara” går in i min nittonde säsong som aktiv triathlet. Det finns alltid saker att förbättra och finslipa. Fram för allt vill jag bidra med inspiration, kunskap och inte minst glädje.

Photo by Romulo Cruz.

”Titta in i kameran, försök att inte le”. Ett klick senare är bilden tagen.

• Mental styrka är en personlig sak. Det handlar om vem man är på ett djupare plan.
• Det som fungerar för en individ passar inte en annan. En del behöver egen tid för att återhämta sig och tänka. Anda älskar att omge sig med folk och hämtar sin energi i mötet.
• Idrottspsykologisk forskning påvisar att det är viktigt att lära känna sina inre drivkrafter för att kunna prestera optimalt och nå sin fulla potential som atlet.
• Många idrottare älskar utmaningen, träningen och tävlingen, men trivs inte med att stå i rampljuset. Den typen presterar bäst när det är lugn och ro och behöver tid för eftertanke och fokus. Min klubbkompis Therese är typiskt cool. Hon är alltid lugn och fin och vinner tävlingar, utan att göra en massa väsen runtomkring sig.
• Vissa idrottsmän presterar som absolut bäst när det är lite mer kaos, de vill bli sedda och tycker om stor publik. Thiago, från Brasilen, är eldig och fullkomligt älskar att stå i rampljuset.
• Jag är nog mer sprallig än cool, fast jag kommer från Finland. Lite som en hundvalp. Det är viktigt för mig med kärlek och support, och jag känner glädje när jag tillhör en grupp. Därför är jag också mycket social på sociala medier, medan Therese inte alls bryr sig om att synas på instagram.

Varje person är unik. Tack alla för att ni är här!

Jona

Hej kära yogavänner och triathlonvänner och alla anda vänner!

• Högmod går före fall :-)
• Jag tappade andan i dag. Övade mig att stå på händer och stod hyfsat stadigt i några stolta sekunder. Jag kände mig som en riktig vinnare, tiden stod stilla där ett tag, triumferade inombords, men tappade snart fokus och föll pladask – PANG! Rakt ner som en fura. Ja, det lät faktiskt PANG när ryggen brakade i golvet. Bevismaterial finns, förevigat på film, inklusive hostattacken som följde när jag återfick andan. Det är spännande att träna handstående när man fyllt femtio och helt saknar talang för gymnastik. Vad som helst kan hända. Gamla yogisar back in the days satt mest fint och mediterande och gav goda råd, medan dagens yogalärare i princip måste kunna flyga för att hänga med i samhällsutvecklingen.
• Julia lärde mig ett nytt ord. Jelly. ”Fick du Jelly mossan” sade hon…. när jag tvekade inför en annan grej. Mina ben kändes svaga och jag flamsade runt för att vinna tid. Jelly är när det darrar som gelé i benen, det är är när något känns läskigt och på gränsen till för svårt. Som när man ska hoppa höjd och det ser ut som att ribban sitter för högt. Eller som när man ska åka ner för en backe som är ser för brant ut… eller när man ska ställa sig inför en grupp mänskor och prata. Vad som helst kan ge en Jelly…. Då gäller det gäller att göra det i alla fall. När vi utmanar vår rädsla förvandlas ben av jelly till ben av stål.
• I övrigt tycker jag det är jättekul att stå på huvud och händer. Känner mig som en femåring, och det borde väl vara något positivt med det. Vad får dig att känna dig som en femåring?

Kramar och ljus!

Jona