Rapport från dagens tur på grus och sten: Två punkteringar och ett uppskrapat knä. Tre droppar regn och 32 grader. Alla glada och nöjda, men med ganska trötta ben. Sedermera mys i skuggan och diverse hushållsbestyr. Tvätt på tork och testar nya recept till boken “tvåan”. Härliga lördagshälsningar från Portugal. Puss och kram.
Vistats mellan hav och himmel, kättrat i klippor, hoppat i hav, sprungit mellan stränder, hittat otillgängliga badvatten. Livet är ett äventyr. Efter flera timmer hittade vi en mysig restaurang och jag fick springa tillbaka för att hämta bilen – Rakaste vägen. Mitt pris blev en skål med jordgubbar.
Vi cyklar förbi en man med häst och vagn som sjunger högt och ljudligt och hjärtskärande vackert vemodigt. Påminns att hösten är på intågande även här. Jag ville bli zigenare när jag blev stor. Fascinerades av kvinnorna med långa kjolar och svarta flätor, som jag pratade med på stallbacken hemma i Finland. Att cykla förbi zigenarläger är inte bara elände och misär, det finns mycket livskraft, glädje och kultur och skitungarna leker vilda lekar precis som alla andra fria barn. Mitt hjärta öppnas på vid gavel och vi vinkar glatt till varandra i farten. Just nu kan man skörda apelsin, äpplen, granatäpplen, vindruvor m.m ätliga växter vid väggrenarna och det finns en human regel som tillåter zigenare att skörda allt som ”hänger utanför tomtgränsen”.
Snart har jag cyklat på exakt alla vägar mellan Spanska gränsen och Faro, men ibland hittar jag små nya spännande sträckningar. Här en bördig dalgång med nästan uttorkad flod och ännu en bygata.
Jona
Färskpressad apelsingjuice på torget i Silves går rätt in i blodet och jag känner mig helt förnyad som cyklist efter ett glas. Fikapaus på cykelrundan är nästan en obligatorisk begivenhet när man cyklar i grupp och när solen pressar upp mätaren till nästan 40 grader kan vi inte få nog av vätska i alla dess former. Jag fick låna en sprillans ny terrängcykel och körde upp och ner och hit och dit med ett gäng locals som hittade vägen. Själv var jag rätt vilse. Kul med nya vyer.
Godafton govänner!
I dag hade jag ingen som helst lust att skriva ett endaste ett litet kapitel på boken och kände mig både självkritisk och ordfattig. Tog ledigt, tränade lite blandat och lät mig inspireras av kaktusar, apelsiner, vänner och hav. Och nu när det är dags att sova är jag full av skrivarglöd och energi. Hoppas på att det håller i sig över natten. Precis fått till en optimal perfekt översättning på ett klurigt mantra. Ek Ong Kar Sat Gur Prasad. Glad glad glad. Hoppas jag kan glädja er med några random bilder från min vilodag. Om man klickar på dem, blir de större.
Jona
Hetta som stiger från marken. Hög värme. Blodet letar sig till huden för att hjälpa till att kyla ner. Musklerna får mindre blod och känns matta&orkeslösa. Svårt att reglera kroppstemperaturen. Man trampar på långsammare. Man dricker som en häst. Hett i Algarve nu. 40 grader. Känns som i en bastu. Vinden är hård och het, asfalten dallrar och man måste trampa på, annars smälter man ihop med asfalten. Känner mig lite mer dum i huvudet än vanligt, antar att det tar några dagar till att vänja sig. Kort drickastopp får bli inomhus där fläkten surrar i taket och vattnet är kallt. Inför i morgon har jag satt mina vattenflaskor i frysen, kanske hålls det kallt lite längre än en halv timme….
