Denna söndag har jag gjort någonting jag aldrig tidigare gjort – nämligen just ingenting. En konst som jag gärna vill bemästra till fullo i sinom tid. Många sjunger redan sånger om höst, i mitt hjärta känns det som sensommar. Vallmo kantar än skånska diken nämligen. Mitt i allt dagdrivande kom jag dock på att jag skulle att iväg undervisa, så det blev ett snabbt byte. Tur att det undermedvetna väcker en ibland.
Ta hand om varandra!
Ulrika Vendelbo tog bilderna den 9 september i Skanör.
Sommaren med brädan har varit fantastiskt fin, känner hur jag mer och mer blir ett havet. Gränsen mellan kropp och hav är inte längre lika tydlig. Men jag har mycket kvar att lära mig. Att inte försöka trycka in mig i en för trång låda och fram för allt att öva mig i oändligt tålamod. Som lärare vill jag gärna pressa ner enorma mängder kunskap i halsen på folk istället för att ge en nyckel i taget.
I söndagens solnedgången tog jag sommarens sista tur– i bikini i alla fall. Jo, för jag kastade faktiskt bikinin direkt efteråt . Sedan kom stormen och rörde upp havet, kastade upp maneterna i tången.
Det har blåst på bra sedan dess. Även i mitt sinne. Stunder av klarsyn varvas med ögonblick av totalt kaos. Stillhet och Storm. Jobbar och skriver och håller massa yoga. Turbulenta dagar med många möten, högar av obesvarade mejl och missade samtal ger mig dåligt samvete. Jobbar på att sortera. Försöker hänga med, hålla mig på brädan, jobba mig igenom. Gillar när det blåser.
Just nu sitter jag i soffan med en jättekopp te och det känns hyfsat stabilt. Vilar med benen i högläge. Camilla var här nyss och jag fick ett par nya kompressionsstrumpor som jag testar nu. Bra grejor, som kan öka blodflödet och förbättra återhämtningen.
Önskar er alla en vilsam kväll
Jona
Här är musiken till detta inlägg. Alive live med Pearl Jam.
…
Olycka i Tygelsjö 2007. Föraren körde ut från en sidogata utan att uppmärksamma oss cyklister. Jag smällde rakt i skåpbilen, fick styret in i låret och bröt armen.
…
Jag älskar cykling. Min strategi är att vara tydlig i trafiken och jag går aldrig till mottattack när en bil försöker döda mig genom att preja mig i diket. Ilsket beteende i trafiken är en förlängning av den inneboende frustration som personen bär på. Tänker att det måste vara jävligt att köra runt med en så arg hjärna och känner empati.
…
Min cykel har rullat i Australien, Nya Zeeland, USA, Hawaii, Frankrike, Italien, Mallorca, Lanzarote, Fuerteventura, Sierra Nevada …and the list goes on. Italienarna, kastar slängkyssar, älskar i trafiken och ropar amore efter en. Svenskar är lite mer arga. Bilister prejar i diken och cyklister kastar vattenflaskor och visar finger.
…
Med åren har jag blivit mer ödmjuk. Jag ha varit med om några olyckor, men det har varit bara det – olyckor. Ingenting som någon gjort med avsikt att skada.
…
Förra söndagen körde en bil i full fart förbi klungan och tvärnitade framför med påföljd att cyklister körde in i varandra. Resultat blev några uppskrapade knän och en fraktur i en arm. Våra cyklister gjorde en polisanmälan och vi väntar på de rättsliga konsekvenserna. Jag var inte med själv i just den klungan men vi hade också en incident där en bil körde avsiktlig livsfarligt nära, varpå någon av oss räckte honom fingret och så var kriget i gång.
…
Jag tror inte bilisten är medveten om vilka konsekvenser hans handlande har. Jag tror inte att bilisten på fullt allvar har planerat att preja fem personer. I så fall är det ju ett mordförsök.
…
Träffade Ola på gymmet i dag när vi satt på varsin motionscykel med varsitt program att följa. Vi snackade trafiksäkerhet. Tja, eller snarare trafikosäkerhet. Det är nämligen Vilda Västern ute på vägarna. Vi kom på att vi ska jobba fram en policy som ska gälla för vår klubb och våra cyklister. Vi ska vara stabila, starka, snabba, tålmodiga och föredömliga cyklister som inte använder aggressivitet som kommunikationsmedel. Vi tjänar nämligen ingenting på att sprida dåliga vibbar och sjunka ner på en låg djurisk nivå. Vi vill vara bäst! Vi vill vända trenden! Vi vill leva! Mer harmoni på vägarna!
Lite mer Love helt enkelt :)
Jona
Ny utbildning till lärare i kundaliniyoga och meditation pågår. I helgen som gick körde vi igång igen. 34 nya yogaläraraspiranter. Tio internationella lärare. 18 helger. 2 retreater. 2 år. 400 timmar. Rock on! Jag älskar det!
Kalla det tur. I dag har jag lyckats pricka både soluppgång, solnedgång, regnbåge, sol, regn, måne och stjärnfall. Något av det måste väl ändå betyda tur?! Jag hade ett mål med dagen – att leva fullt ut från morgon till kväll. Inte en sekund fick gå till spillo för kanske var detta sista sommardagen – ja dagen överhuvudtaget om det ville sig på det viset. Startade starkt i poolen i Trelleborg. Lotta bjöd på stor underhållning i splitterny röd braddräkt och peppade mig inför dagen: “Jona, du ser ut som en riktig hillybilly”. Gott med ärliga vänner. Cyklarna har fått lufta sig så och löparskorna. Har fått krama mina nära och kära och hålla otroligt viktigt och myndigt möte med mitt fantastiska team av yogalärare & assistenter . I morgon kommer Wiveka och då kickar vi igång den 2-åriga utbildningen på Hotell Spelabäcken i Skanör. Allt är klart för start. Varmt välkomna!
Jona
Bara några kapitel kvar nu. Fotografen är Ulrika som vanligt och jo, jag håller med om att det är skitlite yoga på den här sidan nuförtiden, men det beror på att jag andas, jobbar och skriver yoga 24-7 och jag behöver cykla skallen i bitar emellanåt för att inte helt flumma iväg och bli ett med kosmos i förtid. Än har jag saker att göra innan jag helt uppgår i alltet nämligen… Ha ha denna kvinnan behöver hålla fötterna på jorden. Sparar dessutom lite på yogaorden till boken ”tvåan”. Släpper tre bilder av tusen från förra fotograferingen i solnedgången. Ha en bra tisdag/Jona
