Somliga straffar gud genast, som min finska far sade. Så i dag fick jag smaka på min egen medicin och blev duktigt våt. Sen var det skönt med tjock ylletröja resten av eftermiddagen. Flängt runt lite med racern. Ligger i hårdträning inför måndagen *:) Nu fixar jag nypotatis som ska ätas med dill, basilika, citron, olivolja och hasselnöt. Vem är det som har hittat på att Potatis är dåligt?
I går sken den i alla fall/Jona
Efter en ”All In” yogahelg har det varit två dagar mycket sport. Fysisk träning är mitt sätt att hålla mig kvar på jorden. Efter många timmar i lotuspose och andlig spis är det grymt skönt att bli lite svettig och snorig emellanåt. Svära lite i smyg när ingen hör, för det får man ju – gud bevars – inte göra som yogalärare. Man blir arg av att träna pga av adrenalinet som pumpas ut i blodet. Basta. Hoppade in som spinningledare säsongen ut. Tog en sväng om bördiga kulliga Söderåsen. Simmade med coach. Vitsippor är fina, man vill bara ligga ner bland bladen och mysa, fast det gör man ju inte utan strävar hurtigt vidare. Hittade cool staty á la amazon rider delfin utanför simhallen i Trelleborg. En intressant upptäckt, då jag simmat där typ tio år och aldrig lagt märke till den förut. Det gäller att se de små detaljerna, som att vitsippor är rosa. Undrar var jag varit tidigare… Kram kraft nu jobba yoga igen/ Jona
Hekla härjar på Island, solen sjönk nyss i Skanör och jag känner hur humöret reser sig likt fågel Fenix ur askan till en högre nivå. Svävar nu vidare med lätta vingslag. Strax sova, i morgon kick-startar jag en konferens klockan sju, och sedan vidare mot Göteborg, men först några snabba intryck från dagen, som nyss passerat.
Titta vad jag fick i dag! Vackra blå blommor. Mitt hjärta smälter, tack tack tack.
En raksträcka, en skånegård och en pilallé. Skåne sedd från en cykel.
…. och blå himmel och en bonde. Bråda dagar nu.
Då måste man le sitt allra blåaste leende.
På våren flyttar kontoret ut. Planeringsmöte Portugal pågår och olivoljan kommer därifrån. Notera blå blommor på mappen.
Söt mango och syrlig Kiwi gifter sig perfekt på frukosttallriken.
Tack!
Jona
Cykeln lutar sig mot väggen och väntar. Jag ligger i soffan i full mundering inklusive hjälm och solbrillor; stirrar ner den, laddar benen, för benen är det inget fel på i alla fall. Känner mig fortfarande blå, fast av en betydligt ljusare nyans. ”Deppande är naturlig del av livet, i alla fall i små korta stunder ” – Citat okänd. Javisst! Och om man tror att man konstant ska vara sprudlande och på topp, så har man ställt överdrivet höga krav på sig själv. Känner att det är dags för en batalj på Skånes vindpinade raksträckor. Att det är dags att snyta sig. Kom min älskade Bianchi Belle aka Bettan, nu kör vi full fart österut. Haj o avaj/Jona
Fyra timmar och tio minuter på de skånska vägarna i dag. Plus värmande fika i Anderslöv. Min kärlek till cykeln och vägen är fortfarande intakt. Monotont och ofärgat lugnar sinnet. Det är inte så mycket mer man kan göra än att trampa. Hade dubbel tur under turen. Först fick jag äran att cykla med en blivande Ironman på vårbete. När vi skilts åt i ett vägskäl, fick jag fin eskort av två CK Ringen cyklister. Detta exakt precis när det var lite motigt i hjärnan och motvinden. Fint att under förevändningen att man är lite liten få lägga sig i lä bakom en stor stark rygg. Helgen svischade för övrigt fort förbi. Höjdpunkten var vandring – utsikt på Kullen och lite småprat med självaste Mumin. Janne skrattade ihjäl sig bakom kameran och lät alla i glasbutiken förstå att hans fru var ett finskt mumintroll. Sånt får man bara helt enkelt bjuda på.
Jona
Vasaloppsspinning var en svettig tillställning. Upplägget var enkelt. Hård sympatiträning med dem som körde Vasaloppet. Cykla på tills ettan går i mål. Grabbarna galet fokuserade direkt från start klockan åtta och jag glad över att få vara med. Kändes härligt att köra med så många rutinerade cyklister och LasseD som co-pilot för att ratta tv på storbild, musik och blåbärssoppa. Vi hade en egen sponsor på plats också, som försåg oss med choklad i överflöd. Det gick ingen nöd på oss med andra ord.
Cirka fyra timmar blev det, men jag fick avvika lite innan målgång för att hinna till kyrka och mysigt bebisdop. Tack för det, om ett år är det dags igen.