Wiveka och veckan

Fin fredag och Fotograf Ulrika knäpper Wiveka i trädgården. Jackie har hittat en till pinne. Helgens tema är Yogisk Psykologi och Wiveka Leuchovius är här från Göteborg. Vi ska plöja forskningsrapporter, yoga järnet och fördjupa oss i olika tekniker för meditation… Varmt välkomna ni som känner er kallade.

Annars har veckan varit riktigt bra, jag har koncentrerat mig och strukturerat mig. Istället för att jobba hatta lite hit och dit är det nu mer ordning på torpet. Märker att jag ibland inte är här – utan i tankarna på någon annan plats, i mejlet som ska besvaras, yogapasset som ska hållas, eller föredraget som ska förberedas. Nu har jag schemalagt för telefontid, mejltid, bokskriveritid, träningstid. Låter lite tråkigt&trist kanske, men nödvändigt för att avlasta en impulsiv inspirationshjärna som min. Träningen flyter också på mellan poolen, cykeln och stigen… mellan regnskurar och solglimtar.

vårdagjämning

Vi har hela livet på oss att finna balansen mitt i det sjudande gungfly som är essensen av allt liv. Vårdagjämning i dag- en dag i perfekt balans mellan vår och vinter. Hittade balansen på en fin ny meditationsplats i morse. Kanske kan tyckas makabert, men våren blommar som vackrast bakom gravarna vid Falsterbo kyrka. Liv och Död. Balans i det med….

Kramar. Nu vänder det.

Jona

euforiskt grönt i Portugal

I Algarve för en förlängd helg som det heter i branschen. Vi kom i går. Dricker en kopp. Kaffe är en dryck att ta till vid riktigt festliga tillfällen och i min lilla personliga värld är det fest nu. Känner mig euforisk i hela kroppen efter en galet grön träningsrunda. Det är ögonbedövande frodigt i Portugal…

Efter yogameditationfrukost och lite jobb cyklade vi i väg, mannen o jag. Mot Tavira, upp över berget, nerförsbacke hem. Samma gamla runda, som vi cyklat i över tio år. Vi kom in på absurda samtal och jordbävningar, funderade på om Atlanten skulle komma upp hela vägen till huset. Sist här var jordbävning var på 1700-talet och den efterföljande tsunamin svepte med sig många fina byggnader…

Springa fick jag själv. Detta är delar av rundan, som  letar sig in bland gårdar och apelsinodlingar. Blomstring, föryngring, förnyelse. Humlesurr och kvitter ligger i luften. Apelsindoften är nästan kvävande…

Livslevande fast helt slut i kropp efteråt. Kronan på verket är en perfekt söt jordgubbe som jag pallade från svärfars växthus….

Vi ses när jag kommer tillbaka!

Jona

vintern dröjer sig kvar vid stranden

Jag dyrkar verkligen denna strand. Vill gärna gå ner minst en kort sväng varje dag. Isen ligger kvar än. Tydligen driver mängder längre ut till havs och när vinden är gynnsam flyter isen in och packar sig. Efter en rejäl frånlandsstorm är både isen och havet nästan helt borta, för att återvända igen när vinden vänder. Spännande skådespel utspelas. Många bilder blir det, men det vore snålt att hålla igen. Alla bilder som knäppts oavsett standard måste möta offentlighetens ljus. Sanningen måste fram! Här finns inget att dölja.

nya springstigar och ett spökslott

Bon jour!

Stryrkt av nattens drömmar och en flottig Croissant med sylt (man tager seden dit man kommer) gav jag mig iväg. Hittade en rejäl vårflod. Sprang först motströms och sedan medströms. Bra, som att leva mitt i livets flod, tänkte jag och ökade takten lite symboliskt när jag mötte en gammal tant med sin pudel på morgonpromenad. Bon Jour Madame! Resten av dagen har jag dammat av mitt arkitektyrke, som legat i träda en aning. Det är ”Advisory Board Meeting” på Slottet som den Europeiska Yogafestivalen har köpt. Vi har vandrat runt de enorma ägorna, granskat rum och tillbyggnader, funderat och slagit kloka huvuden i hop. 2012 ska det vara klart för start, denna sommar hålls festivalen fortfarande på det ”gamla vanliga” slottet med andra ord. Nu ska jag dela rum med slottsspöket, au revoir!

Jyoná… (på franska låter det ju-åå-naahh…)