Ironman # 16

Livet är en resa…
Vi är alla på väg någonstans…

Hej vänner! Mitt namn är Jona. Jag är 50 år och har precis genomfört min 16:de ironmantävling. Jag vet att många av er ser mig när jag springer i mål. Målfotot på en glad Jona är dock bara en liten del av allting. Jag har kört triathlon i snart 20 år vilket är nästan lika länge som jag utövat yoga. Att jag har mycket erfarenhet betyder inte att jag inte kämpar med olika aspekter dagligen. Såklart att det är kul att gå i mål, det blir som en milstolpe, men bakom vare medalj ligger en lång story, som handlar om hur man tog sig dit och vilka motstånd (inre och yttre) man mötte på vägen.

Jag är uppriktigt glad över mitt 16:de lopp; hur jag jobbade fysiskt och mentalt för att ta mig framåt. Jag känner mig dock inte helt 100% nöjd och det är en av mina stora utmaningar (och ett slags genomgående tema) i livet, yogan och triathletandet. Jag vet att det alltid finns saker som går att utveckla och förbättra. Jag behöver också öva mig på att vara nöjd.

  • I Finland när pappa fortfarande var vid liv tittade vi på sport tillsammans. Hawaii dök upp i rutan en vinterdag när vi satt insnöade i Skogstorp. Det kändes helt obegripligt att en vanlig människa kunde genomföra IRONMAN. Från uppfattningen att det är omöjligt blev många saker möjliga i mitt liv. Man blir förvånad. Kanske att min största styrka som atlet är att jag inte låter mig slås ner av något, eller någon som inte tror på min idé. Jag oroar mig inte så mycket över molnen som rullar in utan fortsätter att röra mig framåt.
  • Några dagar innan årets världsmästerskap var vi ute och inspekterade cykelbanan. Ayse låg hundra meter framför mig och jag var glad över att få dela upplevelsen med min kompis. Vi cyklade över lavafälten och mitt i allt det svarta ”döda” lade jag märke till en röd vackert blommande buske som lyste upp vägen. I den stunden kändes allt (livet) så overkligt och jag var tvungen att nypa mig själv hårt och bita mig i kinden för att förstå att det är jag som upplever och inte bara drömmer.

Resultatet på pappret är inte är viktigt för mig längre. Hur slutet ser ut är inte så jätteintressant. Målgångar är roliga saker att se fram emot, de är slutet men också början på något nytt. Det är själva resandet som är spännande. Jag älskar att få vara i rörelse. Jag har en tävling kvar innan säsongen 2017 är slut och jag ska göra mitt allra bästa – varje steg räknas.

Tack för att ni delar denna resa med mig, tack för kärlek, pepp, vänskap, stöd och hejjarop.

Ni är alla rockstjärnor och superhjältar och jag älskar er!

Jona

varmt välkommen….

164_m-100739681-digital_highres-1369_025460-4367382

Hej och varmt välkommen 2017!

Tack för året som har gått. Det har varit ett riktigt roligt år, men också ett väldigt sorgligt år. Jag har kämpat mycket och lärt mig att allting förändras hela tiden, tankar, känslor, mänskor, blommor. Jag har lärt mig att allt har två sidor, njutning och smärta, socker och salt, glädje och sorg, värme och kyla, vinna och förlora, liv och död. Det är balansen i universum. I år ska jag “ta lärdom” och fortsätta att yoga och sporta mycket – leva min passion. Men med mer balans. Jag vill “hinna finnas” här för familj, vänner och alla goa yogisar. En grundtanke i yogafilosofin är att allt är förbundet med vartannat. Det här är en jättestor sak, som jag har svårt att sätta ord på. Det innebär lite förenklat att vi inte bara har ansvar för vår egen lycka, utan för alla andra, naturen och jorden. Det fungerar inte att diskriminera och utesluta svaga, sjuka, andra grupper och kulturer eftersom allting påverkas av vartannat. Jag ska utveckla detta mer snart och givetvis också skriva en färggrann årskrönika om alla sportiga framgångar och motgångar, men först: Låt oss fira in det nya året. Kom igen! Kämpa folket!

As One!

Jona

Reflektera. Var närvarande. Fokusera.

Foto by Frank!

Hej 2016! Jag älskar verkligen att planera och fokusera framåt, det känns hoppingivande och rent – att skriva och fantisera om det nya året. Jag har betydligt svårare för att vara närvarande i nuet, även fast jag mediterar mycket och kan typ allt om buddhism, yoga, naturromantik, mindfulness med mera värdet av livet här och nu. Det absolut knivigaste är att reflektera och titta bakåt över axeln, dessutom har jag träningsvärk efter mycket chatturanga, simning och plankor mellan jul och nyår. Prova själv att se bakåt när du har nackspärr!! Knepigt (också) att se bakåt när året har varit tufft. Känner ett visst motstånd. 2016 var ett extremt intensivt år. Jag vill inte tråka ut mina kära läsare (och min lilla mamma) med långa detaljerade beskrivningar och navelskåderi – så det får bli en superkort sammanfattning. För familj och vänner är det uppförsbackar och ljusa höjdpunkter, jag är tacksam över att vi står starka tillsammans och jag är glad över resan.  På yogafronten händer massor och jag jobbar hårt hela 2016; studerar anatomi, skriver en bok, utbildar mig till trippel yogalärare, byter arbetsgivare, byter lokaler och har fler klasser än någonsin, varav två nya företag och en hotyogautmaning. I triathlonvärlden gör jag inga resultat trots hårdsatsning, men när jag ser tillbaka på 2016 så ser jag ett år av tillväxt. På många fronter. Och jag har anammat ordspråket:

Du förlorar inte – du vinner eller lär dig något

Exakt så. 2016. Här kommer vi.

Jona