fridfull fredag på havet

I dag har varit en bättre än bra dag. För det första. Inget regn under yogalektionen. Jag står på god fot med vädrets makter. Under de 8 år som jag haft yoga ute har det aldrig regnat på oss i gläntan. Inte heller i dag. Ösregn innan och ösregn efter, men uppehåll mellan 8:45-10. Efter yogan stack jag direkt ut och sprang. Sprang fritt och utan klocka. Benen kändes levande och hjärtat fyllt av glädje. Blir mer och mer av den varan känner jag, den fria träningen, naken träning utan elektronik. Jag har inte ens hastighetsmätare på min tempocykel, vilket nog måste betecknas som extremt våghalsigt i triathlonbranchen. Drillar min kopp istället, så den ska bli en välkalibrerad intuitiv maskin.

Sedan blev det ingen mer träning, måste vila upp mig lite inför söndagens tävling i Helsingborg nämligen. Tog brädan ut på paddeltur istället. Helt stilla, nästan tropiskt värme, fukt i luften. En strimma sol borrade sig igenom molntäcket. Jag mös. En bättre än bra dag i Höllviken by the beach är till sin ända. Mitt hjärta är till bredden fyllt av tacksamhet.

Frid Kärlek

Jona

simma meditera surfa sola

Glädjande att gläntan nu är fylld av yogafolks som vill meditera med mig på morgonen. Vi ses varje måndag, onsdag och fredag 8:45-10 fram till den 5 augusti.

Sommaren är i full sving och det frodas och vissnar för fullt. Nu gäller det att verkligen utnyttja dagarna och nätterna, svamparna börjar nämligen redan att poppa upp ur jorden. Här har vi sugit musten ur sommaren med en heldag i, på och vid havet. Simma, yoga, paddla, sola. Tidigt ihopp innan yogan med Lotta, ingen speciell agenda eller plan, bara simma runt lite och kolla under ytan. Under ytan är det totalt tyst. Det enda som hörs är det egna andetaget. Vi såg lite sand, lite tång, lite alger och några små oidentifierbara fiskstim. Senare från surfbrädan upptäckte  jag även någon större firre, som liknade en gös, randig var den i alla fall. Fast Janne påstår att det är en abborre, för gösen är en insjöfisk. Paddlandet ger mig en helt ny ingång till havet. Glider ovanpå, får lära mig parera vågor, glida, balansera, ramla av, kravla mig upp igen. Tänker att surfa är som livet, det gäller att flyta med, inte mot och tålmodigt ta sig upp när man sugs ner i djupet.

Kramar och flyt!

Jona

Sövde Race Rapport


“Lugna ner dig lite Jona, vi gör ju ingen VM satsning här”  – brukar Lotta säga ibland när vi kortar av simpasset och sätter oss i bubbelpoolen istället. Detta foto har jag snott från Skånska dagbladets nätupplaga.

Jag kanske inte ska skämmas över att jag gillar att vinna, men ibland tycker jag att hela tävlingsgrejen är lite pinsam på något underligt vis. Jag menar, här sitter jag i lotusställningen dagligen och försöker jobba med mitt ego och så jublar jag med fingret i luften över att komma först. Ett tag fick jag för mig att tävlandet kanske kunde hämma min andliga utveckling. Men så minns jag att det faktiskt är TACK VARE min meditation som jag vinner mina segrar, både personliga och över andra. Nåja, nu var Sövde Triathlon en liten skittävling på hemmaplan och inget att hänga i julgranen, men det fråntar mig inte glädjen. Absolut roligast av allt var dock att träffa alla gamla godingar som jag inte sett på flera år. Började nästan böla när jag mötte blicken till en gammal kompis från förr mitt i en backe.

Nu till själva tävlingen. Simstarten var från stranden, vattnet väldigt långgrunt, så man fick springa en bra bit i dyn innan det gick att crawla. Simningen gick väldigt fridfullt till, fick inga hugg alls och kunde glida ganska ostört på kanten. Dock kan man konstatera att det blivit en del bubbelpool i vinter. Bilder har jag “lånat” från nätet.

Upp ur vattnet är pulsen extremt hög, men jag gillar växlingsmomentet i triathlon, att springa hårt samtidigt som man ska tänka i flera steg framåt, ta av våtdräkt, hitta cykel, på med hjälm, springa ut, hoppa på cykeln, fokus fokus fokus.

Cyklingen är en ren njutning, för jag ÄLSKAR min cykel hängivet, vi är verkligen en perfekt match, kanske lite för perfekt, för jag tar onödigt god tid på mig och flummar iväg i tankarna iband, glömmer trycket i pedalerna och bara myscyklar. Här finns en klar förbättringspotential.

Löpningen gick bra. Sprang ifatt Sandra och tog ledningen någon km innan mål. Lite kul fenomen, så fort jag är i ledningen slappnar jag av och rullar mer, trycker mindre. Jag är inte direkt van att tävla på så här korta distanser, det var nästan lite snopet när jag kom i mål. Redan?

Tack Triathlon Syd och IK Vinko för ett fint arrangemang från början till slut. Tack alla triathleter! Detta var genrepet, nästa helg blir det dubbelt så långt i Helsingborg.

Jona

Surf’n turf och lite sunset tennis i Båstad

Min nya kärlek och crosstraining är Stand Up paddling/surfing eller “att SUPA”  som proffsen säger. Fint i både platt vatten och i vågor. Ösregn fungerar det med. Kan inte tänka mig något bättre ställe att befinna mig i än i havet när det regnar faktiskt.

Från havet kravlar jag mig upp på land. Jord under fötterna. Sand mellan tårna. Springa på Skummeslövs strand ger fina vyer mot Båstad och Halmstad. Man är väl både land- och vattendjur?

Som sagt – varje solnedgång är en källa till glädje. Dagen får ett värdigt avslut när solen sakta sjunker över horisonten. Solnedgång och tennis är en intressant kombination. Sunset Tennis i Båstad. Ser Robin Söderling få en stackars Argentinare helt ur balans. Tävling är tuffa grejor.