Först måste jag berätta att jag såg en äkta skånsk livslevande Ål i dag! Den slingrade i väg i ilfart precis under mig, blev helt exalterad över fyndet, men hur jag än dök och simmade så var den spårlöst försvunnen sen. Sedan vill jag presentera dagens lekkamrater: Vicy o Krille. I Hölle tränar vi numera i bikini och det mysigaste jag vet är att simma i bredd med vänner, kika lite under vattnet och hitta gemensamt tempo med armar och andning. Bli smidig och följsam i flocken. Kommunicera som delfiner. Bli så fisklik som möjligt. Det har jag tidigare haft glädje av på stora simstarter i triathlon; simma följsamt istället för att slåss. Efter lite sim skulle det tränas “Dirty Dancing lyft” och jag fick skratta tills jag kissade på mig. Goa drömmar govänner :-) Jona
Författare: Jona
det finns oändligt med hopp
Finns det hopp – finns det liv. Sommaren varar för evigt inombords. Dagens första glädjeämne var ett löppass med stabila Sara. Vi gick ut lugnt och trivsamt för att hitta rytmen och snacka av oss. Vi har våra givna samtalsämnen om liv och kärlek, som lyckligtvis aldrig sinar. Sedan tryckte vi att det var dags att träna lite. Vi sprang 10X45 sekunder hårt för att hitta hjärtat och väcka slumrande celler. Från löparskorna rakt ner i det omfamnande svalkande havet. Ahhh. Vi skiljs åt för att dra till var sitt jobb. Jag inser vilken tur jag har, som har mitt jobb på beachen. Min vän Somjit Dasgupta från Kolkata är här och hedrar oss bleka nordbor med sin närvaro. Det känns som extra upplysning under yogapasset. Sedan har jag varit värdinna och visat runt lite bland hedningaplatser och hemliga hörnor. I Kolkata (Kalkutta) bor 25 miljoner människor berättar Somjit, i Höllviken bor kanske 10 tusen kontrar jag. Efter lunch har det varit uppåt med mera sim, i roliga vågor med bra tryck i armar. Tänker, en sekund, att det är lite synd att jag inte ska tävla nu när formen börjar smyga sig på kroppen.
Hoppa högre!
Jona
Sysslingar, kusiner och träningskamrater
Känner mig släktkär och glad att ha huset fullt av halvfinnar, helfinnar, göteborgare, skåningar, ungdomar och småungar i en salig blanding. Min moster och vackra kusin Maya har varit på besök med man och barn. Maya följde i mina fotspår och hittade en svensk man på krogen. Bra jobbat! Utöver det har vi kanske inte så mycket likheter. Maya är social och begåvad, medan jag är en seg ensamvarg. Ett till glädjeämne var att min goa söta träningskamrat Therese oväntat dök upp på beachen och yogan med brodern sin. Magnus bodde vi hos när vi tränade i Australien…back in the golden days…
havet en lisa för själen
Jag tänker bäst under ytan, nej fel, under ytan tänker jag inte alls, och då kan de riktiga svaren få komma upp till ytan. På land är det bara köra köra köra, men i havet hittar jag stillhet och vila och svaren på de stora frågorna. Ge mig några moln på himlen och ingen annan visar sig på stranden eller i havet. Fick en fantastiskt fin simning med mig själv som ända sällskap. Flyta, andas, sväva, glida. Det är så oerhört grönt under ytan. Grönt, skönt, helande, lugnande. Jag är tacksam, bortom ord, över att leva vid havet. Havet är min lisa för sälen. Lite social måste en söndag även få vara. Fick cykla en snabb runda med vänner där huvudattraktionen var frukost på da Aldo. Nu kommer finska släkten instormande över tomten.. gäststugan städad och vädrad. Välkommen! Jona
Sommaryoga med mera
Härligt att vara tillbaka på jobbet igen! Summerar en strålande solig vecka av beach och yoga alla dagar. Därtill en fin dos av simcykelspring, familjehäng och vegetariska läckerheter. Sommaryogan börjar vid vattnet. Antingen doppar man sig hastigt, eller så simmar man några meter. Vattnet är skönt och vi behöver inte ens veva särskilt fort för att få upp värmen. Vissa låter bli och det blir lika bra yoga ändå. Veckan bjöd även på glamour och 1 match tennis i Båstad och sedan fick jag cykla hela vägen hem. Imponerad just nu på Therese Alshammar och Lars Frölander, som strider i poolen och tar nya guldmedaljer år efter år. De gråter inte över åren som går, utan bara simmar på.
Ses måndag, onsdag, fredag 8:45 vid bastun by the beach. I regn eller sol, jag är där.
Jona
201,9 km Solocykling
Hur kan det komma sig att jag vaknar ur min slummer och börjar hålla koll på statistiken nu helt plötsligt? Japp, jag har spottat i nävarna, bytt batteri och monterat på hastighetsmätaren på cykeln igen. Jag har för vana att sluta använda prylarna så fort batteriet tar slut. Nu sitter jag och firar mitt nya rekord med en het brygd gjord på Rooibos, rabarber och vanilj. Jag har aldrig i mitt liv cyklat så långt helt solo faktiskt. Började i Skummeslöv norr om Båstad och avslutade i Höllviken. Sist jag cyklade till Båstad tog jag skogsvägen, in i landet över Söderåsen, nu tog jag sjövägen hem längs med kusten. Slickade vattnet nästan hela vägen förutom när jag skulle runda Barsebäck. Vilka vackra platser jag fick skåda. Totalt nyförälskad igen. Det blev lite kringelikrok och improvisation utan karta, men jag tänkte att så länga jag har havet till höger och vinden mitt i tredje ögat (i pannan… sydlig vind) så hittar jag hem. Kom i väg sent, så solen var redan glödande när jag gled in genom Hölle. I Båstad var det tennis by the way. Puss!





















