Aderton grader i havet i dag den 28 augusti 2015. Jag simmar ut klockan åtta. Gravitationen upphör under ytan. När jag simmar är jag viktlös. Jag känner mig nästan fisklik. Rör mig så mjukt som möjligt för att spara på syre. Förlänger kroppen genom att rotera och sträcka ut samtidigt som jag trycker med kraft från magen och höften. Tänker att benen är min fena, gömmer dem bakom höfterna och håller ihop dem för att minska friktionen mot vattnet. Glider fram nästa ljudlöst. Det enda som hörs är mitt andetag.
Ibland simmar jag rakt ut mot fyren, som i dag. Ibland simmar jag in i själva Falsterbokanalen, där brukar vara varmt. Nya rutter varje morgon. Alltid spännande vägval. Varje simpass är unikt. Stilla, vågigt, stormigt, tångigt, manetigt, mysigt, kämpigt. Havet lyfter kroppen.
Jag älskar att lära mig att bemästra olika typer av vågor – rullande, toppiga, böljande, svallande. Jag fäller ner huvudet och låter vågen skölja över mig, jag surfar med vågorna och känner rytmen i kroppen. Havet har ett skönt sug, som jag bara följer. När vågorna väller in från sidan gäller det att hålla riktningen och dra in naveln mot ryggraden för att inte tappa längden i kroppen.
Tänker att hela kroppen skall hänga ihop, som en enda perfekt koordinerad supermuskel.Tänker att benen skall gömma sig bakom höfterna som en fena, att magen skall vara engagerad, att snärta till med foten, att accelerera med armen, och att hela tiden fortsätta att andas mjukt. Simning i hav är en övning i närvaro, självobservation och mindfulness. Jag har simmat nästan exakt varje dag i sommar – känns som jag kan mitt hav nu. Havet är min lärare.
På måndag börjar alla yogaklasser. Då skall vi andas, lugnt, in och ut, andas som en våg när den sköljer mot en strand.
Sköna andetag och skön helg
Jona
